amandines

Niotiden igår kväll åkte jag med mina söner och "underhyresgästen" ut i skogen till en sjö vid ett berg i en skog för att ta oss ett kvällsdopp. Det hann bli natt innan vi fick nog, det var en underbart magisk kväll. Inte minst Lillkillen var lycklig som få och jag beundrade stolt mina söner. För en kort stund gick det att glömma hålet i mitt hjärta...