amandines

Hej farmor!

Vet du, idag när jag gick där i skogen på min morgonpromenad så var du så närvarande. Snart är det tre år sen du dog, gick bort, lämnade oss.... trots att du var 93 år så tyckte jag att det var alldeles för tidigt.

Jag såg StormskärsMaja på dvd igår, två delar av sex och du skulle bara veta hur mycket jag längtar till Sottunga och skärgården nu! Jag vill att du ska veta hur mycket jag trivs där, och att jag har bjudit dina ungdomsväninnor på kaffe i somras. Dom hade så mycket att berätta, allt det jag borde ha frågat dig. Varför frågade jag inte? Jag trodde du skulle finnas kvar, alltid.

När jag satt där i Sottungabutiken i somras kom din kusin Hjördis och sa nästan förskräckt: du skulle bara veta hur mycket du liknar Greta med dom där flätorna, jag trodde nästan det var hon. Jag blev smickrad, kan jag annat? Jag har inget emot att likna dig (fast jag kämpar hårt för att inte bli riktigt så bred om höfterna :) ). Du var så självständig, levde ensam med barnen efter att farfar dog 1950.

Jag minns fragment, du rörde sällan vid oss barnbarn, sällan kramar, men nog en ordentlig klapp på skuldran. Jag såg hur du blev lite överrumplad när ditt barnbarnsbarn flög dig runt halsen och gav dig en riktigt ordentlig kram! Du fanns där, vid sidan om och ändå väldigt närvarande.

Förlåt att jag har försummat dig, hoppas jag hinner via med en blomma snart!

Kram!