amandines

Jag behöver inte mer: ett vintrigt Sottunga och Snowstorms senaste cd i öronen för att må bra. Sällsamt lycklig, också på vintern. Jag har aldrig varit här mitt i smällkalla vintern förut, jag trivs precis lika bra som jag gjorde i somras. Öborna är så glada åt att se mig, och det är ömsesidigt. När jag glömde min ryggsäck i Mariehamn så skickades den med buss och färja hit till mig, färjpersonalen var såna medmänniskor att hade jag kunnat kramas genom telefonen hade jag gjort det. Spelar ingen roll att jag är här och jobbar fem dagar, det är ändå avkoppling.

Vädret är underbart och när jag åkte ner till hamnen för att möta färjan passade jag på att traska på kyrkogården en stund. Jag vet, jag är partisk, men det är så förunderligt  vackert! Förunderligt förresten, det är ett ord som är gott att smaka på. Ungefär som Morgongåva, Liljekonvalj och andra vackra ord :)

Jag passade också på att titta till mitt torp nu på lunchrasten, jag får sån lust att försöka få eld i spisen men jag hinner inte. I en vattenhink hade ett möss försökt simma, tur att jag fick bort det nu och inte i vår när det blir varmt. Annars har mössen inte härjat särskilt, vinteräpplena på bordet är orörda, så också skafferiet.

Hur ska jag stå ut till mars, april före jag kan ta mitt eget hus i användning?