fångad

Tittar på telefonen, är det säkert att jag har signalen så jag hör den? Kollar den andra, hörs det kopplingston? Också mailen öppnar jag flera gånger på allt för kort tid och jag blir galen! Vad är det som den här moderna tekniken gör med mig (skyller på tekniken...) ?? Minns att jag nångång på 80-talet fanatiskt sprang hem från skolan på rasterna för att kolla posten. Utan önskat resultat naturligtvis, posten kom när posten kom, när jag gett upp och minst anade det.

Känner mig som en slav under telefonen och tvingar mig till att lämna den hemma då jag går ut på min femtio minuter långa morgonpromenad. Vet inte vilket som är värre - att ha den med mig eller finna den lika tom och öde när jag kommer in som den var då jag gick ut? Är det verkligen ingen som saknar mig? Det värsta som då kan hända är när den förväntansfullt piper, äntligen! För att visa sig vara nån idiotreklam som jag alls inte vill ha...

Finns det någon tolvstegsmetod mot kärlek och längtan? En metod som gör att jag kan hantera det på ett sunt och förnuftigt sätt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0