amandines

Medan jag sitter och skriver lyssnar jag till en dam i telefonluren som förtvivlat malar på om x antal tidningar hon vill sälja. Inte en liten chans att avbryta hennes onödiga svada ger hon mig utan fortsätter berätta hur utvald jag är och vilken utomordentlig möjlighet jag har att köpa en tidning (på ett språk jag inte gärna befattar mig med) till ett osedvanligt lågt pris. Jag kunde låta henne babbla på men väljer ändå att avbryta henne så fort jag får luft. Mest för att jag är snäll. Så jävla snäll att jag inte tycker att hon ska slösa bort SIN dyrbara tid på att sälja ingenting. Vanligtvis avbryter jag i ett mycket tidigare skede (för att inte stjäla MIN dyrbara tid) men just nu satt jag bara här och läste bloggar, lyssnade på Human League och var allmänt onyttig. När jag väl avbröt henne så lät hon ändå ytterst fönärmad för att jag låtit henne prata på så länge hon gjorde - kanske hade hon föredragit luren i örat?

Vem vet?

Telefonförsäljare till privatpersoner är iallafall ett yrke jag ALDRIG skulle befatta mig med, aldrig!