amandines

Det var ett tag sedan...

Augustinatt. Stjärnklar himmel. Förundrad över att vi ser samma stjärnor, du och jag. Kanske du står på berget vid ditt hus (där borta i Göteborg) och tittar upp i den svarta himlen samtidigt som jag stannar upp ett tag då jag hämtar tvätten från tvättstugan? Eller så kommer du hem i natten och känner samma augustinattsvemod som jag gör då jag tänder ljuslyktor på balkongen. Augustinatt. Den bästa av nätter. Som gjord för att vara två.

Ändå rusar augusti så fort att jag knappt hinner blinka, snart är dom stjärnklara nätterna förbi och vi har regn och rusk i stället. Det är NU jag borde njuta, NU jag borde kunna stanna upp. Kanske nästa år?

Förresten så är det moln på min himmel....