amandines

Den trehundrafemtioelfte gången jag funderade på att flytta ut till Paradiset på heltid slog jag slag i saken. Mailade kommunbossen och ställde konkreta frågor om jobb, boende, skolgång och "barnvakt". Fick välsignelse av Lillkillens far att följa mitt hjärta fast jag kanske sliter sönder hans (regelbundna relation till sonen). Nu ligger jag här med pirr i magen och vet att jag inte kommer att kunna sova inatt. Kanske somnar jag snällt, men vaknar helt säkert i vargtimmen för att lösa mina världsproblem. Lillkillen blev lika pirrig han, det märkte jag på hans frågor. Spännande tider, jag ser det som ett år på prov. Funkar det inte så flyttar vi tillbaks till det välkända.