amandines

Jag kom just hem från bibban där jag återlämnat en hög trave faktaböcker. Intressanta titlar som: Spå dig själv, Handtydning, Övernaturligt och jag minns inte allt. Något om häxor var där visst också. Jag kunde inte låta bli att skratta då läsaren, efter att ha bläddrat igenom tre av dom på en timme surt lade dom i från sig och sa:

- Nu har jag läst dom allihop och inte ett skit har jag lärt mig!

Underbara lillkille, det sa personalen också. Han är så otrolig och blandar så fritt bland alla ämnen! Gissa om morsan blir stolt då? Lite knäpp är han nog, sonen. Varför kan han inte läsa sånt som jag läste i den åldern? Jules Verne och sånt. Greven av Monte Christo var absoluta favoriten, den handlade ju om olycklig kärlek och svek. När jag var tretton läste jag Wilhelm Mobergs utvandrartrilogi. Och så har det fortsatt. Jag blandar bra litteratur med lättsammare sådan. Det var ju en tid då jag faktiskt läste Allersromaner och Harlekinböcker också. Heh... fast Kalla Kårar var bättre.

Värre är det med mitt läsas just nu. En bok har tagit tre veckor när det brukar vara tvärtom. I fåfängt hopp lånade jag tre stycken, får se nu, hur det går. Det blir ganska mycket skriva istället.