amandines

I bloggens begynnelse har jag en bild på min lilla amorin, min lilla favoritgubbe, lagom tjock och fin. Jag orkar inte leta bakåt för att länka, det är mig övermäktigt just nu. Iallfall så fick han en ny betydelse, gubb-amorinen, för ett tag sedan. Han spände bågen och sköt en pil tvärs genom mitt hjärta. Ni vet, såna där hjärtan man ritade i skolan? Ibland lät jag det droppa från dom också. Rött, innerligt blod. Ur hålet där pilen penetrerat.

Att låta pilen vara kvar då man skjutit är en smärta i sig, men det går över och läker fint. Att sedan komma tillbaks och dra ut pilen så blodet forsar, det gör ont. Men det läker, det också.