amandines

Det är nåt speciellt med mörkret. Hela dagen, och dagarna innan, har jag väntat. Nu, i sen skymning, när molnen tornat upp sig går jag ut. När det faller lätta droppar regn och skorna blir blöta. I skogen. Till havet där vågorna slår vita mot min strand. Jag möter människor jag bara anar konturerna av och i min fantasi kunde det vara du. Människor, och vi går förbi varann utan att veta. Dom lätta dropparna blir tyngre och jag skyndar mina steg, går tjugo meter grannen och hennes hund, jag vill vara ensam. I min dröm.