amandines

Tyvärr är jag innehavare av världens sämsta skitkamera, till och med telefonens är oftast bättre. Det jag försökte fota var åkern, Flyet, mellan byn och fammos hus som för tillfället inte var någon åker. Väninnans dotter var ut och rodde gummibåt för att mäta djupet där tillsammans med massor av svanar och gäss. Eller gåsar? En otrolig syn, jag har aldrig sett så många svanar på en gång förut.

Påsken var underbar. Fick träffa Kärlekens döttrar, två av dom, och oj vad dom var långa! Och OJ vilka intensiva varma kramar dom ger! Härligt, jag kände mig helt omsluten i en alldeles ny gemenskap. Lillkillen var helt tagen, det gläder mig. Trots åldersskillnaden fnittrades det och kacklades ihop och ögonen tindrade på grabben. Sånt gläder en morsa.

Busklubbens helg har gått i arbetets tecken, själva har vi väl inte gjort mer än nödvändigt. Städat, eldat, lagat mat, umgåtts med nära och kära, ätit gott, badat bubbelbadkar, jobbat respektive gått i kyrkan (och tårarna rann på mig naturligtvis).

Sitter på färjan på väg hem, det är en märklig känsla att växla mellan så intensiv kärlek till att försiktigt återvända till jobbvardagen. Är hemma en dag, sen bär det iväg igen. Känner så intensivt att det skulle vara dags att byta jobb nu. Jag vill inte längre.