amandines

Älskade!

Vi har djupa diskussioner i bilen, Lillkillen och jag. Kanske borde vi åka bil oftare. Vi vägde för och emot att flytta till Mariehamn. Det väger lika, alltså är inget beslut fattat, för honom. Det som skulle väga tungt var om det fanns möjlighet att lära sig japanska på kobben, jag lovade forska i saken. Heh.

Sen undrade han när jag träffade dig första gången och jag drog en kort version men sa som det var, att Du fastnat på min näthinna redan 2006. Han funderade ett tag över svaret men böt ganska hastigt samtalsämne.

”Vet du mamma, ALLA i min klass tycker att jag ska bli präst när jag blir stor!”

Åhå. Hur kan det komma sig?

”Jo, för jag är så bra på religion,. Bäst i klassen.”

Jaha, nå, okej, det får du se sen. Var du hamnar.

Sen spelade dom Beatles i radion och jag blir så varm om hjärtat när han sjunger med och kan alla orden. Jag visste inte att han var bevandrad på det området också. Genast då vi kom hem skulle det youtubas på nämda band. Kul :)

Jag längtar efter Dig. Efter den sommar som blir vår. Jag har en oro i kroppen, hoppas allt går som vi hoppas och önskar. Hyfsat friktionsfritt och med massor av sol och kärlek. Kanske får vi kämpa, med både det ena och det andra. Då gör vi det. Starka och fulla av förtröstan, hopp och tro.

Jag älskar dig!