amandines

Inspirerad av chefen köpte jag hem boken Tio år yngre på tio veckor. Mycket nyttig läsning men också på gränsen till fanatiskt. Jag är allergiskt mot allt som blir fanatiskt, utom möjligtvis då det handlar om kärlek :)

Man borde käka kosttillskott, skippa sockret totalt, inte bara godis och kakor (som jag tycker jag är måttlig med) utan allt dolt socker också. Hur svårt är inte det? Ta bara fram en soppåse och rensa i kylen, står det i boken. Jovisst, jag borde i såfall ha börjat för 22 år sedan, innan jag fick barn så hade jag inte överfört alla dom här (o)vanorna på dom också. Hur lätt är det nu att vänja en tioåring vid något helt annat än han är van vid?

Noterar att det ovantående är en lysande undanflykt. Inget hindrar ju att jag äter sunt ändå. Hehe.

Jag vet alla fördelar. Jag vet att jag blir piggare, lättare, gladare, vackrare och smartare men det verkar inte räcka som morot. Måste man få en dödsdom innan det biter?

Under förra arbetspasset var jag och fastern och besökte en simhall, åååh, simma är så skonsamt för gamla orkeslösa tanter. Uppe på läktaren hoppade en spänstig flicka rep, fram och tillbaks, länge länge. Hon var väl i övre tonåren. För mindre än tio år sedan hoppade jag rep nästan lika graciöst som hon gjorde. Nästan.

Ute är det snöstorm, mörkt och kallt. Jag vill inte. Finns inte en chans att jag skulle ha lust att gå på promenad. Simhallen stänger snart så det går inte heller. Dekadensen fortgår.