amandines

Jag ska inte blogga när jag är trött och stressad. Även om det snurrar många fina ord i skallen på mig så får jag inte texten att hänga ihop. Det som skulle vara en hyllning till min dotter på hennes tjugoårsdag (igår) blev ett sammelsurium av känslofragment som ingen annan fattar.

När jag var tjugo år var jag blivande tvåbarnsmorsa och jag kan väl bara säga att jag är glad att jag inte är blivande tvåbarnsmormor just nu :). Var sak har sin tid.

Det är så stor omställning i livet just nu att det inte finns plats för mycket annat, det är fokus på den lille och hur jag ska få hans vardag att gå ihop. Det ska gå. Allt går om man vill. Men jag vet att jag måste finnas där, extra mycket och jag är tacksam för allt stöd av kända och (ännu) okända.

Äh... svammel svammel svammel....

Konstaterar också att jag inte längre är nån tonårsmorsa. Jag är between teens ;)