amandines

Det handlar mycket om barn nu.

I helgen var finaste dottern här och visade upp sin mage. Det är magiskt. Ett litet underverk som faktiskt kickade mig i handen när jag höll den där en stund. Hoppas innerligt att allt går bra, allt det där som händer andra kan hända mig eller dig också.

Yngsta sonen har envist hävdat att han ska flytta tillbaks till hemstaden och far sin efter provåret här på Åland. Jag har in i det sista hoppats och önskat att han skulle vilja stanna, men icke. Jag kan inte heller göra honom olycklig genom att tvinga honom så nu blir det så. Och jag försöker tänka positivt, jag får ju dom roliga bitarna när han har lov och lediga helger! Jag försöker förtvivlat mota bort känslan av att vara en usel mamma, jag ger ju frivilligt mitt barn ifrån mig. Det gör ont.

Finaste kompisfamiljen i gamla hemstaden har igen fått besked om ett fosterbarn och det gläder mig så! Där finns så mycket värme och kärlek i den familjen att det räcker till sju egna barn, snart två barnbarn och ytterliga några extrabarn. Underbart!