amandines

Ett regnigt och ruskigt Stockholm. Men inte kan man väl sitta inne? City och Drottningatan framkallar klaustrofobi, tacka vet jag Södermalm. Kanske tar jag t-banan ditåt och går på bio?

Att kliva över tröskeln och gå på en öl ensam är underligt hög. Jag har ju gjort det förr och egentligen är det inte alls märkvärdigt. Ska fundera på saken......

Först, en klyscha - du är vacker som en grekisk gud!

Som jag längtar. Längtar efter det jag inte kan få. Jag börjar se ett mönster här - att vilja ha det omöjliga är ett sätt att sätta gränser. Då behöver jag inte ta ställning, inte välja, utan valet ligger hos nån annan.

Men ändå, som jag längtar. Efter att få rufsa om ditt långa lockiga hår, känna doften från din nacke och smaken av dina kyssar. Du viskar ord som "magiskt" och "erotiskt" och jag är svag, så svag.

När ses vi igen? Om fyra månader eller ett halvår. Just nu känns det som en evighet som är långt bortom stjärnorna.