amandines

Visst är det vackert med sommarmorgnar. Då fåglarna kvittrar och solen letar sig fram över horisonten. Men fy faaan vad det är tungt att stiga upp kvart över fem. Det borde vara i lag förbjudet eller nåt.

Visst är han underbar! Jag hittade den här lagomtjocke mannen i sina bästa år i en presentaffär i Björneborg. Jag kunde inte motstå frestelsen då han svävade där och log så flirtigt mot mig. Inte var han särskilt dyr heller, för endast sex euro var han min. Hädanefter kommer han att hänga ovanför min säng i torpet på Åland. En härlig skyddsängel som får mig på gott humör och jag känner hur fnittret bubblar upp ur magen. Eller varifrån kommer fnitter??

På dagis hade dom traditionellt morsdagskaffe på torsdagen. Barnen har beskrivit sina mammor i fina morsdagskort, korten läses upp och sen ska vi gissa till vem det är. Sanningens minut är kommen. För tre år sedan fick jag höra "mamma har gröna, bruna och röda ögon". Hur pinsamt var inte det? Men alla vet vi ju hur barnen är, dom ljuger aldrig :)

I år var det inte så farligt.

"Min mamma är kort och ser glad ut när man tittar på henne. Ibland kan hon se sträng ut fast hon inte är det. Hon har ganska ljust hår. Mamma tycker om att skriva e-mail. Hon sitter ofta framför datorn och internet. Det tycker hon om. Hon tycker inte om när jag inte städar mitt rum för då måste hon göra det. Hon tycker inte heller om när mina syskon inte för ut roskiset (soporna). Mamma tycker om att äta biff med lök. Hon jobbar på båt och säljer kort."

Ligger på balkongen och låter välgörande strålar värma min vilsna själ. Kroppen är redan het. Finns det nåt bättre än hud som doftar sol, vind och vatten? Jo - manlig hud som doftar sol vind och vatten! :D

Har inte lyssnat på musik på ett dygn, tystnaden och fågelkvittret känns tillräckligt. Igår medan jag satt i trappan och var utlåst hörde jag grannen skrika åt sina barn, och jag hoppas att jag inte låter likadant. Inte lika ofta iallafall.

Det är en förtjusande fredagskväll.....

Du låg där så vacker och till synes oberörd.
Den här gången avslöjade jag dig nog.
Under mina tårar kände jag ditt hjärta banka,
tungt och förtvivlat.

Kom inte nära
Jag gör dig illa
Ser du, jag är ett monster
Som inte borde finnas bland er andra
Ni som är snälla

En liten tråkigt bild på en av mina passioner i livet. Mörkt rågbröd.

Rågbröd ska ätas antingen så färskt att det ännu är varmt och smöret smälter eller ett par dagar gammalt så att det är lite hårt i kanterna. För att påskynda processen kan man lämna det utanför påsen under natten så är det härligt knaprigt och segt på morgonen. Serveras med smör :)

Sällan har jag haft så svårt att slita mig från mitt paradis på jorden. Högsommarvärme i mitten på maj renoveringen gick undan. Fick redan storstugan målad, kammarens tapeter nerrivna så bara stockarna syns och golven skurade. Med facit i hand så inser jag: elektricitet och dammsugare är en av världens bästa uppfinningar! I synnerhet då man inte har tillgång till dom!

Jaja... slut på idyllen, Stockholm nästa!

Ett vandrarhem i De Tusen Sjöarnas land. En del av landet som jag aldrig besökt förut. Jobb visserligen och rätt så tråkigt i bilen, men med dagens teknik ganska kul ändå. Kan ju sköta mailen från telefonen och väninnor ringer ibland från sina sponsrade jobbtelefoner och håller mig sällskap :)

Frukost. Här kan jag fixa vad jag vill. Rusade upp från datorn igår kväll tjugo minuter innan affärerna stängde, hitta bara en av dom största marketarna och yrade mellan hyllorna. Det blev flerkornsbröd, grekisk yoghurt med honung och pås-cappuccino. Ja, och så Manchego-osten förstås. Jag är närmast addicted nu, kunde knapra i mig hela biten helt utan vidare.

Idag ska jag besöka en kund och försöka få henne att betala sin faktura. Av sånt får jag ont i magen, säkert därför jag har svårt att slita mig från datorn.

God morgon!

För fem år sedan, då min dotter var elva år, flyttade hon ifrån mig. Jag och pappan hade separerat fyra år innan dess. Manipulativ som han är fick han henne lockad med märkeskläder, guld och gröna skogar. Han vände henne mot mig och möttes vi på stan sprang hon undan. Mitt hjärta slets i tusen bitar, och jag hade aldrig upplevt en så stor psykisk smärta. Jag var fullt övertygad om att hans hjärntvätt skulle ta henne ifrån mig för alltid. Kanske skulle hon kontakta sin mamma igen, när hon var vuxen, med egna barn. Jag vred mig av förtvivlan, grät tills tårarna tog slut. Försummade den övriga familjen, hennes syskon, min man. Samtidigt - hade dom inte funnits hade jag inte överlevt.

Socialen var förstås inblandad, det var en fråga om  vem som skulle ha barnbidraget och umgänge. Ingen kan tvinga ett elvaårigt barn att umgås med sin mamma (eller pappa) sa dom. Jag skulle bara vänta och se. Jag skulle nödvändigtvis förstå pappors rättigheter, och jag är inte den som har något emot dom. Men jag ser när mina barn inte mår bra. Jag känner dom bättre än honom, för han var aldrig hemma.

Jag ombads skriva brev till henne (för hon slängde på luren när jag ringde). Brev där jag berättar hur viktig hon är för mig, hur mycket jag älskar henne och respekterar hennes beslut. Som salt i öppna sår. Men jag skrev, och jag älskade. Skrev igen. Pappan berättade stolt att hon knycklade mina brev inför hans ögon. Mera salt. Mera brev. "Du ska veta att jag tänker på dig, älskade dotter, alla dagar!" Det var så ironiskt. Skulle jag ha varit olyckligt kär och bombad föremålet med brev så gott som dagligen så hade vilken vän eller psykolog som helst bett mig sluta omedelbart. Allt för att försöka glömma och gå vidare. Så kan du inte göra då det handlar om ditt eget barn.

Men jag vann. Fyra månader senare kom hon till mig igen. Trotsig och förpubertal. Jag tassade på tå, tills jag insåg at jag ska stå för den mamma jag är, mina regler. Förklara att jag för tillfället levde på existensminimum, och märkeskläder köps endast second hand. Men jag har kärlek att ge, all kärlek i världen. Och hon kom. Det tog några månader men kärleken vann.