amandines

Somliga saker kommer man aldrig att förstå före man har varit i samma situation själv. Före man upplevt himmel och helvete. Du läser tidningarnas löpsedlar men tar det inte till dig, inte som om det hade varit vi. Eller jag. Eller du. Eller någon i min närhet. Såg förstasidan på någon av dom finska kvällstidingarna häromdagen, det var nån körkortslös som haft ihjäl någon. Så mycket förstod jag av att smygläsa och se bilderna med en massa gravljus på. Och man undrar; vem är det som är så in i helvete dum att den kör utan körkort. Eller kör i fyllan? Obegripligt, jag kommer aldrig att få veta.

När jag fick missfall så förstod jag plötsligt vad det handlade om, när jag läste andras berättelser om det. När jag nästan förlorade min dotter förstod jag plötsligt vad det var - att förlora ett barn. När min pappa var sjuk förstod jag vilket helvete många lever i.

Jag förstår ännu inte, kan inte föreställa mig ett krig. Tack och lov. Allt ska man inte kunna föreställa sig, för hur ska man kunna gå vidare då? Det är tungt att ta till sig andras förtvivlan, men i lagom doser är det nog bara nyttigt. Så att vi vet att vi lever, att ingenting är självklart. Kom ihåg det!

Låt den du älskar få veta det. Ofta.

Fredagkväll, barnledig och jag njuter av mitt eget sällskap. Hur underbart är inte det? Så gott humör som jag är på idag blir jag nästan aldrig, jag bara svävar.

Sväva till krogen, där jag nästan bodde för några år sedan. Sväva hem, ensam. Varför bryta mönster, det kan ju hända att man blir besviken.

Veckans höjdpunkt: äldsta sonen fick sitt körkort. Jag fick ny kund. En massa härliga mail. Och en hårig bringa att vila näsan mot....