amandines

Låg på sängen, trött som en zombie i morse efter att Lillkillen cyklat till skolan. Läste i en bok,  psykologisk analys om kärlek, passion och vänskap, och hade nästan somnat om när telefonen ringde; yngsta avkomman hade vunnit en hel ryggsäck full med godis i mataffären! Skoj!

Något senare dimper posten in genom brevluckan och med fasa öppnar jag det väntade brevet från polisen - bara en liten varning! Huh... dom där kamerorna gillar mig, fotades i torsdags då jag tydligen kört 84 där det var 80.

Ovannämda Lillkille har tagit sina första cellolektioner efter skolan idag, spännande! Undrar om instrumentet är större än pojken?

Väl hemma efter en sväng in till storstan låg jag återigen på sängen när 20-åringen kom hem, vi hade ett förtroligt snack och det känns bra. Han är en sån mjukiskille, alltför snäll... Undrar var han har fått det ifrån?

Solen tittade fram ur molnen idag...

Det var ett tag sedan...

Augustinatt. Stjärnklar himmel. Förundrad över att vi ser samma stjärnor, du och jag. Kanske du står på berget vid ditt hus (där borta i Göteborg) och tittar upp i den svarta himlen samtidigt som jag stannar upp ett tag då jag hämtar tvätten från tvättstugan? Eller så kommer du hem i natten och känner samma augustinattsvemod som jag gör då jag tänder ljuslyktor på balkongen. Augustinatt. Den bästa av nätter. Som gjord för att vara två.

Ändå rusar augusti så fort att jag knappt hinner blinka, snart är dom stjärnklara nätterna förbi och vi har regn och rusk i stället. Det är NU jag borde njuta, NU jag borde kunna stanna upp. Kanske nästa år?

Förresten så är det moln på min himmel....