amandines

Tänk vad ord kan göra... dom kan göra dig lycklig, dom kan förstöra. Rätt ord på fel plats eller tvärtom, ibland kan jag se rakt igenom. Dig.

Den trehundrafemtioelfte gången jag funderade på att flytta ut till Paradiset på heltid slog jag slag i saken. Mailade kommunbossen och ställde konkreta frågor om jobb, boende, skolgång och "barnvakt". Fick välsignelse av Lillkillens far att följa mitt hjärta fast jag kanske sliter sönder hans (regelbundna relation till sonen). Nu ligger jag här med pirr i magen och vet att jag inte kommer att kunna sova inatt. Kanske somnar jag snällt, men vaknar helt säkert i vargtimmen för att lösa mina världsproblem. Lillkillen blev lika pirrig han, det märkte jag på hans frågor. Spännande tider, jag ser det som ett år på prov. Funkar det inte så flyttar vi tillbaks till det välkända.

Det är en underbar vinterdag idag. Som gjord för att gå ut, men jag var faktiskt ute och promenerade samtidigt som solen vågade sig upp över horisonten. Och det gäller ju att inte överdriva, kanske tar jag cykeln till puben ikväll? :)

Faktum är att detta känns som en av dom bästa dagarna på länge, det känns bra ända in i hjärteroten. Som jag har väntat på den här dagen och så plötsligt när jag trodde att den inte skulle komma så var den här. Kanske har det något med promenaden att göra? Eller den underbara drömmen jag vaknade till? Eller att det helt enkelt är fredag? Eller att jag ska få massage en timme idag? Det är nog summan av alltihop som gör detta till en sån fantastisk dag.

Puss!

Förkylning:

Drabbades samma morgon jag skulle ombord "färjan" på jobb... nej, inte DEN färjan, en annan... Fick mig en flaska dundermedicin men denna gång hjälpte det inte lika bra som förra. Jobbade på, febern steg, ögonen tårades. Lagom tills jag skulle hem började jag känna mig som människa igen.

Sjösjuka:

Som om ovanstående inte skulle vara nog så gungade det så jävligt en kväll att jag är tacksam att jag hade bara fem meter till toa. När jag kräkts upp mitt äpple och min mandarin kunde jag jobba lite igen. Tack o lov var tydligen alla resenärer i samma skick för det var obetydligt med mat som beställdes från kallskänken.

Caesarsallad:

Sista kvällen ombord tiggde jag till mig en caesarsallad med grillad scampi, det är sååå gott!

Längtan:

Herregud så jag drabbades av akut krambehov. Det är mycket svårare att få kramar än sex, och jag vill inte ha det första om det inte inkluderar det andra. Alltså är jag utan. Borde man inleda någon villkorslös kramkampanj för såna som lider brist?

Talang:

Tittade på ett gäng ryska barn och vuxna som roade sig på dansgolvet. Om det var någon talang jag önskar att jag hade så hade det nog varit att kunna dansa. På riktigt, tango och sånt. Det är så sensuellt.


Ilska:

Hur orkar folk vara arga hela tiden? Hur orkar folk gnälla konstant? Jag förstår att dom har sitt eget lilla helvete, men låt gärna bli att ösa det på mig... Nära och kära undantaget, naturligtvis.