amandines

1. Hur gammal är du om fem år? Huh, nästan 46. Mormorsålder?

2. Vem var den senaste du träffade? Min vuxna dotter, hon ligger i min säng.

3. Hur lång är du? 156½. Den där halvan är viktig :)

4. Vilken var den senaste film du såg? Bröderna, ett danskt familjedrama. Mycket bra.

5. Vem ringde du senast? Måste kolla. Dottern.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Ehhh.... går det bra med nästsenaste? Censuren tog det senaste. Deal, jag bakade och hade mig igår så det blir fint. Välkomna!

7. Vad är dagens planer? Inget särskilt. Väninna med familj och gudbarn kommer på kaffe kl 18.00.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms! Beror dock lite på tillfälle och mottagare.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda.

10. När såg du senast din mamma? Igår, hon bjöd på lillajulsmiddag.

11. Vilken ögonfärg har du? Gröna och bruna.

12. När vaknade du idag? 9.30 ungefär, det är ju söndagsmorgon :)

13. Har du någon gång hittat en katt? Jo, senast i somras i en ladugård. Nåja, hittat och hittat, men det hittade mig iallafall.

15. Vilken plats föredrar du minst? Svår fråga. Bland människor jag har svårt för.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Ingen aning. På Sottunga?

17. Vad skrämde dig som barn? Vissa fulla familjemedlemmar.

18. Vem fick dig att skratta senast? P, inatt då vi chattade. Flera gånger ;)

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej. Jag har till och med vinylsinglar i hyllan. Min första "vuxna" var en Boney M.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Hemma naken, på jobbet med åtminstone trosor. På Sottunga om det är kallt så är farsans gamla pyjamas perfekt.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Många. Sex stycken av varierande storlek?

23. Har du någon gång spytt på fyllan? Jodå.

24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor. Strumpor på vintern. Barfota på stranden och i gräset en sommarmorgon.

25. Är du social? Oftast, men jag trivs bra med bara mig själv också.

26. Vilken är din favoritglass? Gammaldags vanilj.

27. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala bort mina små lån. Resa. Hjälpa nära och kära. Köpa nåt på Sottunga.

28. Tycker du om kinamat? Jo, för det mesta.

29. Tycker du om kaffe? Jo. Alla varianter. Espresso, Cappuccino, Latte, Irish Coffee, vanligt svart....

30. Vad dricker du till frukost? Kaffe eller kaffe och te.

31. Sover du på någon särskild sida? Tror jag somnar på vänster sida.

32. Kan du spela poker? Nej, och tänker inte lära mig heller. Vet inte varför.

33. Tycker du om att mysa? I rätt sällskap så...

34. Är du en beroendemänniska? Ja, det är jag väl. Men ganska duktig på att styra mina beroenden också ;)

35. Känner du någon med samma födelsedag som din? 1:a januari... jo, faktiskt. Två kusiner, en kollegas dotter, en föredetta klasskompis, en bekants son.

36. Vill du ha barn? Inte flera egna. Men jag lär gärna känna andras och väntar så småningom på barnbarn. Fast just nu ser den biten ut att skjutas upp en aning...

37. Kan du några andra språk än svenska? Finska och engelska. Några fraser franska.

38. Har du någonsin åkt ambulans? Två gånger, en gång då jag voltade med bilen och en annan då Lillkillen klämde av sin fingertopp. Det var i Polen.

39. Föredrar du havet eller en pool? Havet, absolut. Men inte om jag ska motionssimma, då blir det ju svårt att räkna längder :)

40. Vad spenderar du helst pengar på? Upplevelser och mat.

41. Äger du dyra smycken? Nej. Om inte dom jag hittade hos farmor har nåt värde?

42. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Te och smörgås med Prostens ost.

43. Vem är den roligaste människan du känner? Jag vet inte.

44. Välj ett ärr på din kropp? Det i naveln?

45. Vad har du för ringsignal? Hmmm... Beror på vem som ringer. Robert Gustavsson - Tant Lingons Techno för att den börjar så fräckt :)

46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej. Jo. En tomtedräkt som fammo sytt.

47. Flirtar du mycket? Tja... då jag är på humör. Men på en helt annan nivå än för tre månader sedan.

48. Var togs din profilbild för din blogg? Minns inte, i Österbotten?

49. Kan du byta olja på bilen? Jo. Jag kan också byta däck.

50. Har du fått fortkörningsböter? Suck jo, för många.

51. Vilken var den senaste bok du läste? Annica Wennström, Svart Kvark

52. Läser du dagstidningen? Jo.

53. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, inte just nu. Språktidningen kommer inte så ofta som en gång i veckan.

54. Dansar du i bilen? Jo, det händer.

55. Vilken radiostation lyssnade du på senast? x3m eller Vega

56. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Gårdagens inköpslista.

57. När var du i kyrkan senast? I somras, men inte under gudstjänst. Räknas det?

58. Vad ska du göra nu? Rycka upp mig och ta en dusch.

Våra händer dansade
en sällsam dans i över sju minuter.
En kärlekens tango
där fingrarna trasslade in sig i varandra utan att komma i otakt.
Ett mörker, en tystnad som sa allt och ingenting
i vägbelysningens sken kunde jag skymta ditt leende.
Jag försökte koncentrera mig på trafiken
men mina tankar var någon annan stans.
Mina näsvingar vibrerade av närheten till dig
dina blickar bränner på min kind.
Brösten är tunga och där huden är tunn kan jag känna puls,
ivrigt dunkande bultande längtande.
Dina händer innanför min tröja,
dina fingertoppar mot min hud och jag smälter.
Kroppen blir som gelé från midjan neråt
det är svullet och hett.
Vi gör Förbjudna saker på Förbjudet ställe
du eggar mig så.
Där, en avtagsväg och vi stannar.
Luften är tjock av värme
rutorna immar igen på bara en kort sekund.
Jag klättrar över till ditt säte och sätter mig grensle över dig,
du har redan knäppt upp jeansen och jag drar häftig efter andan.
Dina händer har bråttom,
fumlar under min klänning,
för trosorna åt sidan och hittar rätt.
Omvärlden försvinner för ett ögonblick
vi sitter blickstilla och bara känner.
Känner kärlek.
Närhet.
Vi sammansvetsas till ett
det tar aldrig slut.
Mina läppar mot din hals
din tunga i min klyfta, höft mot höft
tills musiken slutar spela.

Man kan räkna dagar, veckor och månader. Men ingen räknar nog så knäppt som jag när jag börjar. Tog fram almanackan idag och kollade hur december såg ut. Kom fram till att jag är hemma (dit min post sänds) kanske högts fem dagar i december. Några fler blir det hemma i Paradiset, där mitt hjärta finns. Mest av allt blir det jobb ombord och det känns lite segt men det är bara att bita ihop och hugga i så får jag tillbaks i januari. Jobbar över julen för första gången och är på sätt och vis glad åt det. Klapparna kommer jag ju inte undan men bäst är att min lilla barnaskara + svärsonen kommer och kryssar en sväng. Myyys!

När vi tömde farmors hus häromveckan fick jag med mig otaliga gamla julkort från 1950-talet mest. Fick ett ryck och recyclade dom ikväll, efter att bilden togs fick dom ännu lite glitter i kanten. Nu är det en stor utmaning att få dom skrivna och vidare till posten!

Tårar i regn, ingen ser dom. Tror att orden finns i en text av Noice på lpn Europa som kom tidigt åttiotal. Faktum är att ingen såg dom ändå när jag satt där i bilen på väg hem från Åbo för nån timme sedan. Kärleken tog färjan hem och den här gången var det riktigt svårt att skiljas. Girigt vill jag ha mer trots att jag redan fått så mycket. Jag är priviligerad, jag är glad och tacksam, tro inte annat. Tacksam över att det finns människor som gör det här möjligt när dom skulle kunna göra precis tvärtom. Hur unikt är inte det? Jag vill ge en varm och kärleksfull tanke till alla underbara människor här i världen, till alla som ser längre än sin egen lilla näsa.

Tårarna torkade fort i min ögonvrå, i mörkret och på vindrutan piskade regnet oavbrutet ner. Det bekom mig inte, men allt vatten som samlats i en stor pöl fick däcken att släppa och hela kroppen fyllas av en ordentlig dos adrenalin. Ändå körde jag hyfsat sakta, resan tog en halv timme längre än vid prima väglag. Det får inte hända något, jag är inte färdig än. Jag har precis börjat leva, på riktigt.

Förra veckan var jag och min far och tömde farmors hus i Pargas. Nu ska det säljas. Jag kom först dit och gick runt i dom tomma rummen och andades. Öppnade skåp, strök med handen över pallen där farmor alltid satt. Det var i stort sett enda möbeln som fanns kvar, jag fick den. På vinden fanns det fortfarande allsköns bråte, bråte med historia. Jag fick med mig en hel låda julkort och brev till farfar på sin dödsbädd. Han dog ung och verkade ha varit en omtyckt yrkesman, präst. Min mor har antytt annat, att han inte var den snällaste fadern. Kanske är det så, att somliga är världens bästa på det dom gör men en tyrann i andra sammanhang? Jag har läst breven, jag har läst kondoleanserna till min farmor efteråt och jag hittade ett enda brev som hon skrivit, men inte skickat. Hon skrev att det var så tomt efter honom. Även om hon levde till en ålder av 93 år så har jag inte hört farfars namn nämnas mer än högst fem gånger. Kanske har hon glömt, kanske ville hon behålla minnena för sig själv. Farfar var ju bara femtio när han gick bort 1950, det är länge sedan. Jag försöker att inte gräma mig över att jag inte pratade mer med henne. Frågade. Bad henne berätta. Nu får jag själv gissa vilt om hur det var.

På vinden hittade jag också biblarna på bilden, jag behöll den största och äldsta. Jag tog också två av hans överrockar, den ena i mycket gott skick och inte sliten alls. Jag hittade en svart vacker cylinderhatt (är dom inte alltid svarta) som är alldeles för liten för mig. Han kan inte ha varit stor, farfar. På gamla foton av honom ser jag ett ansikte med rena fina drag, han såg lugn ut. På dom gamla korten kallas min farmor för "kyrkoherdskan". Det ordet finns inte heller längre, tror jag.

Det här är förlorad historia, alldeles i onödan.

Någon som vill mig illa sitter i mitt huvud och förgiftar mina tankar. En oförklarlig oro försöker sprida sig, nojjan tar över och leendet försvinner från mina läppar. Tänk om detta jag upplever nu är för bra för att vara sant? Saker och ting har en tendens att vara det, då man njuter som mest. Kanske du lämnar mig när den här passionerade, högerotiska fasen är över? Då väljer du din invanda trygghet, ditt vanliga liv för vad har jag egentligen att komma med? Det är så mycket som förenar er, så mycket som gjort det under så lång tid och vem är jag att göra anspråk? Jag är en liten skit i sammanhanget, en inkräktare och någon som är relativt lätt att knuffa åt sidan. För jag finns inte. Jag får inte finnas och helst inte synas. Du låter mig visserligen både finnas och synas, men omgivningen gör det inte. Tänk om det skulle hända dig något, skulle jag ens få veta det?

 

Jag vill inte förlora dig, nu när jag äntligen hittat dig!

 

Det här, det skrev jag i förmiddags under en kort paus. Som tur är varar dom här faserna av svart inte så länge, det räcker med några ord i ett sms för att jag ska komma på andra tankar. Tack för att du finns!

Min lilla terrorist, cellist, busunge, mattegeni och yngsta son är ledsen idag. Han vill inte berätta varför för han har redan berättat för lärarinnan. Och jag har pratat med henne så jag vet. Men han vet inte att jag vet och så ska det förbli. Han grubblar så mycket, den lille filosofen, han är inte mogen för så stora tankar som han har,sa fröken. Jag blev varm om hjärtat av att prata med henne, glad över att det är just hon som tog över efter den förra ängeln till lärarinna. I den lilles huvud var det stress och röriga tankar om allt från skola till syskon. Han har ju syskon, men ingen som är jämnårig, eller ens i närheten. Så han önskar sig en tvilling. Jag tror han önskar sig en familj, det var iallafall mormoderns teori och den är kanske inte så fel?

Då berättade jag för mormodern att jag funderar på att flytta, en bra bit närmare Paradiset. Kärlek gör en flyttbar och jag har inte så många att ta hänsyn till längre. Det tyckte mormodern var en bra idé och ett sånt välsingnande känns alltid bra. Min mamma är bäst, det borde jag nog tala om för henne oftare. Spelar ingen roll hur många whiskyn jag släpar hem till henne så står jag ändå i evig tacksamhetsskuld. "Du får ta hand om mig sen när jag blir gammal" säger hon när vi talar om det. Jag har inte så bra hand med gamla människor, men förmodligen är det annorlunda då det är ens egen förälder?

Somliga firar fredag, jag firar måndag. När man jobbar ombord på ett kryssningsfartyg så flyttar fokus och då andra har helg har vi mest jobb. Helgen är ingen höjdare alltså, tacka vet jag måndagar. Ombord, och hemma. Nåja, det är onsdag nu och det är inte så illa det heller. Jag har varit glad idag, jag har jobbat bra idag och jag har en massa minnen med mig idag.

Livet är som ett enda stort pussel och gissa om jag letat bitar? Precis när jag trott att jag nästan är klar så är någon bit försvunnen. Eller felaktig. En gång hade jag kämpat ett par månader med ett 3000-bitars och hur jag än letade så fanns den sista ingenstans.

Nu sitter jag här och är nästan färdig. Så känns det iallafall. Allting faller på plats, så lätt och smidigt. Jag har hittat den sista pusselbiten!

Jag gillar att titta på. Att titta på folk på en flygplats till exempel. Att känna den kontinentala doften även om jag bara är i Helsingfors, att se brunbrända människor som landat. Jag gillar att studera, jag glor, jag nästan stirrar. På möten och avsked och fantiserar fritt om människorna runt omkring mig.

Den späda kvinnan i svart som hade en lika späd pojkvän (?) som kokett tog upp sin oöppnade förpackning med pappersnäsdukar och torkade sig försiktigt under ögonen när dom satt tätt tätt intill varandra och tog farväl. Hah, det är annat än mina buntar servetter från macken där jag tankade sist. Vackert målade naglar hade hon också, porrlila. Men hon var inte porrig, hon var bara liten och nätt och killen hennes var en manlig kopia. DET fascinerar mig, hur somliga par är (eller kanske blir) så lika.

Jag mötte min väninna som var läckert gyllenbrun efter en semester i Dominikanska Republiken. Insåg att det kanske är läge för budgetvarianten för vinterglåmig hud - solariet på jobbet. Jag brukar dock kunna hålla mig till februari då solen smyger fram, då blir blekheten skrämmande uppenbar.

Jag lyssnade på gubbar som pratade finlandssvenska och försökte placera deras dialekt. Den ena var inte helt nykter men ändå skulle jag gissa Helsingfors med en liten antydan österut. Den andra såg ut som en tvättäkta fransman och jag blev förvånad då han öppnade munnen på ren högsvenska.

Jag gillar att titta på kvinnan som väntade på sin man ich mötte honom med en innerlig kyss. Det är fint... vad gör dom när dom kommit hem? Jag tittade på pappan som varit ute och rest med en tvåårig son och också blev mött av mamman. Ingen puss där inte, knappt ett ögonkast. Det var bara barnet som fick kram, pappan blev utan men såg inte heller ut som om han saknade det. Det däremot, det är tragiskt. Mammor och pappor ska inte sluta pussas bara för att dom fått barn. Vi får inte glömma bort varandra, nog finns det väl pussar och kärlek så det räcker till både barn och vuxna?

Det har hänt något obehagligt inatt. I tre av personalhytterna på däck nio har det försvunnit grejer, någons telefon, min äldsta sons plånbok och diverse annat. Någon har åkt fast och har precis fått följa med tant och farbror polis med till nästa häkte. Som tur är låser min hyttkompis alltid dörren, själv är jag inte så noga med det. För jag litar på folk, jag är godtrogen på gränsen till dumhet. Man ska vara ganska cool för att göra sånt, gå in i en hytt där det ligger två människor och sover och nappa åt sig vad man kan hitta. Jag skulle vakna, men det är inte alla som gör det.

När jag engång är inne på ämnet stöld så stod jag sen i den öde buffén i morse och undrade hur det är med kärlek. Kan man stjäla kärlek? Kan man stjäla någons partner? Dett har jag debatterat tidigare och jag hävdar att man inte kan. Om jag blir förälskad i någon som redan är upptagen så har jag naturligtvis ett val. Jag förtränger och glömmer (om det inte gått för långt). Eller så blir jag uppmuntrad och faller handlöst. Vem är då skurken i dramat? Hur fel kan det vara att älska? Känslor är inget vi rår på, inte särskilt mycket. Om denne upptagne Någon också blir förälskad, är det då jag som har stulit honom? Är felet mitt? Är felet mitt om jag försökte kämpa emot, men inte kunde låta bli?

Jag hävdar åter, om man faller fast man inte borde, då är det något som är på tok där man befinner sig. Själv tittar jag inte åt någon annan om jag är lycklig i mitt förhållande och får vad jag behöver i form av uppskattning och kärlek. Jag är inte mottaglig. Visst, det går att flirta med kolleger på en viss nivå, men den nivån har ändrat betyligt sen Någon erövrade mitt hjärta. Det är inte ens kul. Jag är inte mottaglig förrän det är så illa att jag är på väg bort eller redan har gått. Därför tror jag inte heller att det nödvändigtvis är så att engång otrogen, alltid otrogen. Jag behöver bara se till mig själv.

Sen finns det naturligtvis rötägg, såna som samlar på trofeér och kör över alla utan att blinka. Det finns också dom som konstant är otrogna, som missbrukar. Som hela tiden behöver kicken och bekräftelsen från någon ny. Det är sjukt.

Det är mycket som snurrar....