fragment av en historia

för den hela blev för lång för att publiceras :)

"Så var förtrollningen bruten och han stod där med två glas i handen, frågade med sitt fängslande leende om jag också ville ha? Whisky var kanske inte min grej, ett par gånger hade jag druckit för mycket och minnet satt kvar. Men nu tackade jag och tog emot, något starkt och värmande skulle säkert få mig att tänka klart igen. Vi lyfte våra glas till en tyst skål, våra ögon hade förlorat sig i varandra och jag kände hur värmen spred sig från strupen och ner. Då var han där med sina fingrar i mitt ansikte och strök bort en hårslinga som jag inte ens hade märkt. Ofrivilligt skälvde jag till, nästan som en snyftning, och hans ögon log. Hans fingrar var heta. Lika heta som när dom nuddade mina på trappan, lika heta som whiskyn vi drack, lika heta som solen och sanden en högsommardag. Jag höll fast hans hand i min, kunde inte släppa och vill det för allt i världen inte heller. Han stod lutad mot receptionsdisken och även om den inte var särskilt hög hade den plötslight blivit en mur mellan oss. Fortfarande med ett stadigt grepp om hans hand drog jag honom med mig, intill mig och in i personalrummet bakom. På hotellet hade tystnaden lagt sig, nu var det bara han och jag. Omvärlden existerade inte och jag stängde dörren bakom oss."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0