amandines

Tänk att du finns. Här. Just du, som varit så ouppnåelig att det inte ens tjänade till att drömma om. Tänk att du finns när jag fryser om natten och när jag sträcker ut handen vibrerar din doft i min näsa. Tänk att du finns, du som är allt jag någonsin drömt om. I urdrömmen. Du är allt. Allt-i-ett. Du är själ och hjärta, kropp och lust, doft och blickar. Tänk att du finns. Tänk att vi finns!

Jag har turnerat släkten runt på trettiosex timmar. Guddottern fyllde 8 år, hennes äldre bror blev konfirmerad och min finaste vackraste äldsta guddotter hade sin bröllopsfest igår kväll. Det var afrikansk och thailändsk mat, skandinavisk kladdkaka och en bröllopstårta utan grädde (för den bara skar sig pga åskvädret). Ute på gården dansades det till afrikanska trummor och det var härligt att se hur det verkar sitta i generna på dom yngsta små chokladbarnen. Knappt kan dom gå men och som dom rör sig till musiken! Värdparet hade räknat till minst tio olika nationaliteter på festen, det är skitskoj. Men vi finnar är onekligen tråkigast och stelast av oss.

Mätt som en plätt landade jag i morsans badkar halv elva på kvällen, jag svek och lämnade festen åt sitt öde, urlakad och trött som en gammal disktrasa. Väckning 05.45 imorse och så ännu en tråkig båtresa över halva Östersjön. Satt i pianobaren en stund, där var tyst och lugnt ända tills pianogubben kom och beklagade sig över att folk sover på sofforna när han spelar. Det finns ju ingen annastans att vara på den färjan, hallååå, min irritationströskel sänktes ett snäpp medan han babblade.

Disktrasekänslan kommer att hänga med mig hela dagen, här ska det inte vilas. Jag blir så gråtmild när jag är trött. Peta på mig och tårarna rinner. Som extra bonus hade jag en grymt motsträvig och uppkäftig son att handskas med så fort jag klev in genom dörren. Man får ju skämmas med mindre och känslorna svallar trots att jag VET att det händer mycket i dom små livens liv nu.

Dag åtta av tolv. På rätt sida om mitten alltså. Det borde gå hyfsat snabbt nu, bara en resa till Stockholm så är det hemresa. Bara jag inte skulle vara så för bövelens trött. Har inte sovit på dagarna, inte ens slumrat som jag brukar och då natten är högst sex timmar lång börjar det vara ganska tungt. Istället för sova har jag läst slut tre böcker, nu ska jag precis börja på den fjärde. Tur att jag laddade upp :)

Busklubben har varit ombord och spelat på pokermaskinerna samt fyndat musik på Södermalm. Bra så. Godiset kunde Bus1 ha lämnat ohandlat, men det är inte så lätt att kontrollera då jag inte kan lämna arbetsplatsen. Hans nya vana att käka munkar och jaffakex till frukost måste också brytas å det snaraste.

Själv får jag äcklig smak i munnen så fort jag ätit nåt. Kan inte bestämma mig om det är metall eller galla men äckligt är det. Slutledningl: stoppa inget i munnen, ät inget. Det skulle vara nåt?

Men först ska jag soooova!