amandines

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jepp, flyttade till Åland. Åkt HD med Kärleken.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gav inga.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jo, ett biologiskt och två fosterbarn gjorde sina föräldrar lyckliga!

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige och Danmark.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Jag saknar närheten till mina vuxna barn, men man kan inte få allt. Dom är stora nu, och jag också :)

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Det går inte att bestämma sig för bara ett detta kärleksfulla år!

8. Vad var din största framgång 2010?
Att jag böt jobb.

9. Största misstaget?
Jag kan inte komma på några misstag, faktiskt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nä, inte mer än en förkylning eller två. Och lite ischias.

11. Bästa köpet?
Jag är rätt dålig på att köpa, iallafall dyrt. Ifall det är sånt som räknas som bästa köpet? Jag har fyndat grymt goda ostar och vin. Jo, förresten, det är nog Nudie-jeansen jag fyndade för 4€ på loppis i Helsingfors, och bootsen för en tia!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, mat och Törvonvik. Och bilen :(

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kärlek och vänner!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Åååh, så många. Mando Diao "High Heels"?

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare och lyckligare än någonsin!

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Och läst ännu fler böcker. Varit mera ledig, men det låter sig ju inte göras så enkelt.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat, men då hade jag missat många fina stunder och människor också. För att inte tala om lönen.

18. Hur tillbringade du julen 2010?
Ensam med Kapten Gråskägg efter middagen hos hans föräldrar.

19. Blev du kär i år?
Nej, men kärleken stärktes ännu mer och svämmade över ;)

20. Favoritprogram på TV?
Jag ser inte på tv nästan alls så det får väl bli "Vem vet mest".

21. Bästa boken du läst i år? Hmmm, många bra och några mediokra, dom dåliga orkade jag inte slutfölja. "Dyngkåt och hur helig som helst" fick mig att skratta och må bra.

22. Största musikaliska upptäckten?
Mando Diao?

23. Något du önskade dig och fick?
Jag har redan allt jag nånsin önskat mig.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Jag vet inte vad det skulle vara? Blommor på morsdagen, för jag jobbade...

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Var på Sottunga, gjorde mitt livs första gratinerade hummer.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mera tid på Sottunga.

27. Vad fick dig att må bra?
Solsken och värme. Vänner och kärlek.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Sugen på en kändis? Tror inte det.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Kärlekens barn, hans syskon och föräldrar och mina nya arbetskamrater.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2011?
Jag ger fortfarande inga nyårslöften.

Jag fick ett samtal till jobbet härmodagen, det var min älskade dotter (som inte är tonåring längre). När jag svarade var det fullt med folk runt omkring mig och jag var tvungen att avbryta hela tiden. Mamma, kan du lyssna nu??, sa hon till sist och jag gick ut då jag hörde förtvivlan i hennes röst.

Hon hade haft ont i magen ett tag och var nyss hemkommen från HVC. Med ett positivt graviditetstest i sin hand. Trots att hon äter piller gick det så här, hon är tydligen minst lika fertil som mor sin (som blev gravid med spiral) och det är ju inte direkt planerat.

Livet blir inte alltid som man planerar och jag är nervös inför hennes beslut. Ett beslut som ska fattas senast på tisdag då hon har ny tid till gyn. Oavsett vad hon gör finns jag där för att stöda och trösta men det är svårt att hålla inne med att jag faktiskt skulle tycka att det är kul att bli mormor. Nervöst, men härligt. Jag vet ju själv att det är lite bakvänt då man kanske tänkt studera och jobba lite först.

Jag tänker på orättvisan, det finns dom som aldrig får egna barn och dom som inte vill ha dom. Jag blir så ledsen och skulle vilja vrida saker och ting rätt men det går ju inte. Det finns sånt vi inte rår på och aldrig kommer att kunna förändra. Som kärlek och naturen, vi är bara tvugna att finna oss. Finna oss i att vi inte kan kontrollera allt.

Jag önskar jag kunde hjälpa henne med beslutet, men vad gör man? Jag sa att det är ditt beslut, ingen annan kan fatta det. Jag sa också att man väldigt väldigt sällan ångrar dom barn man fött, då är man nog inte riktigt frisk.

Huh, det är jobbigt...

Sista advent. Det känns bra, jag ser fram emot juldagen för det är nog julens bästa dag. Allting är stilla och tyst, stängt och igenbommat. Man behöver inte göra någonting alls, inte ens laga mat eftersom det brukar finnas massor av rester kvar från julaftonens överflöd.

Nu kommer jag att för andra året i rad fira utan mina barn och det är lite ångestfyllt men självvalt. Dom vill fira hos mormor och trots att jag skattar min mor högt och älskar henne så vill jag inte vara där. Det är så många som vill fira hos min mamma och jag orkar inte. Orkar inte med brorsans ex (som en gång förstörde hela kvällen genom att tjura), jag har inget behov av att fira med min morbror. Så jag står över. Jag får krama mina barn ett par dagar senare istället.

Nångång ska det bli som JAG vill ha det, nångång ska jag bära in en gran i Törvonvik och fylla den med halmdekorationer och levande ljus. Nångång ska jag göra julmaten på vedspisen och tända alla ljus och lyktor jag har. Nångång ska glöggen stå på standby längst ut i hörnet på spisen medan jag får njuta tystnaden, kylan och mörkret.

För en kollega på jobbet har det här varit en riktig skitdag. En sån där dag då några rader i en tidning gör en på uselt humör i timmar framåt. Jag förstår henne.

Känner mig bortskämd då min dag varit ganska förträfflig. Nästan direkt efter jobbet bar det iväg till Mariebad även om jag en kort stund helst hade slängt mig i soffan. Erkännadet jag fick av yngsta bonusbarnet på vägen dit fick dock humöret att svänga och ögonen att glittra. Det är ur barnamun sanningen kommer, synd att vi blir så hämmade och svåra sen när vi har lärt oss hur man "uppför" sig. På gott och ont förstås.

Men jag har iallafall uppfört mig ordentligt, för jag är inte dum som flickebarnet först trott (innan hon lärde känna mig), det är skönt att höra :)

Kapten Gråskägg är ute och seglar och det är förvisso Lillkillen också. Alltså sitter jag på golvet i vardagsrummet och njuter ljuv julmusik tillsammans med ett litet glas Moscatel Oro från Torres. Lämplig dessert efter en sallad med Halloumiost och thaisoppa med kyckling. Ensammat. Skitgott men inte för jobbigt efter en intensiv arbetsvecka. Igår var det dessutom avskedsmiddag för en kollega och vi käkade möra biffar och drack sammetsmjukt rödvin, en sån lyx en tordagskväll. Det får det vara värt att jag är lika mör som gårdagens biff idag.

Jag trivs på jobbet, med gänget och kunderna. Så vitt skild miljö från ett kök där det jobbar mest bara kvinnor. Visst finns det någon som går mig på nerverna, förr eller senare kommer han att få sig en avhyvling så han tiger men det är ett värdsligt problem. Idag försökte jag få halva gänget att förstå tjusningen med Sottunga, friden och harmonin jag känner då jag stiger av färjan. Dom fattade inte, berättade bara om hur dom blev rastlösa efter bara några timmar. Tur att vi är olika. Jag längtar dit, men man åker inte ut och värmer upp torpet för ett par dagar precis. Jag kunde fråga fastern om jag får vara i hennes hus men det är ju inte samma sak.



Bilden är en favorit i repris, taget med min första någorlunda vettiga mobilkamera. Vilket minner mig om att jag nog försökte fota en läcker mc-präst med min Nokia 5140 då han väntade vid färjfästet våren 2006... Det blev suddigt, pga av avstånd och nervositet :)