amandines

Jag trillade dit idag igen. Ibland behövs det så lite. Fort går det också, jag hinner inte med, hinner inte klamra mig fast och låta bli. Tack och lov så går det fort att kravla sig upp också, gripa tag i kanten så knogarna vitnar, sparka febrilt med fötterna och oj... så var jag uppe!

... och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.

Skärp dig kvinna!

- Gör undan jobbet innan du börjar slösurfa.
- Håll fast vid dina löften och uppför dig inte så att du föraktar dig själv.
- Bit ihop när det gör ont, för ont ändrar ju inget ändå. Slöseri med energi bara.
- Läs inte slut böcker på ett dygn, det är bättre att sova ibland.
- OM du ändå läser slut dom (när det var tänkt att dom skulle räcka minst fyra dagar), se till att du laddat upp med fler så det inte blir panik, som nu.
- Att vänta, medan man kan göra vettigare saker är definitivt slöseri med tid. Då kunde jag istället läsa en bok. Som jag inte har.

Bland annat...

Ibland är det fullt sjå att argumentera med sig själv. Jag känner svetten sippra i pannan, kanske borde jag kolla om bastun är ledig?

Jag ska upp klockan sex för att åka en sväng till Stockholm och hämta Ivar. Bokhyllan alltså. Då är det ju snyggt att inte ha fått sömn när klockan slagit fyra och solen så vackert går upp utanför sovrumsfönstret. Jag vet inte ens varför jag ligger sömnlös, det snurrar alltmöjligt i skallen men inget av såna mått som brukar hålla mig vaken.

Det är väl dags att ge upp nu, känns liksom inte så stor vits att sova dom två sista timmarna heller. Kanske ska jag betala en räkning, flytta över pengar på visa electron kontot så jag får ut kronor i morgon, kanske jag gör en omelett med kantareller och ost till frukost. Att jag kommer att vara halvdöd hela dagen är det ingen tvekan om, jag tar nog en kudde med mig i bilen.

Boken jag började på när jag kröp under täcket är redan läst till hälften, om den hade varit tråkigare hade jag kanske somnat?

Tidiga sommarmorgnar är ganska underbara, om man inte skulle vara så förbannat trött...

Den här våren har inneburit en hel del arbetsintervjuer och lika många nej du får inte jobbet. Det har inte påverkat humöret än, jag har sökt i så vitt skilda branscher. Jag vet att det lyckas, förr eller senare. Dagens intervju var den mest avslappnade hittills och det kändes på nåt vis som om personkemin funkade. Synd bara att jag isåfall inte kommer att ha så mycket att göra med intervjuaren. Om jag får jobbet. Det betonade han många gånger, om det är du som är så lyckligt lottad, om det blir du, och så log han lite finurligt. Vi har diskuterat helt andra saker förut, i ett annat ärende, ingtervjuaren och jag. Därför hajade jag till lite när jag insåg att han skulle chefa och intervjua. Men det gick bra och det utbyttes många blickar och leenden. Jag vet att du vet att jag vet, liksom. Så nu ska jag vänta igen, den här veckan ut. Om det blir jag så måste jag sen bestämma mig efter midsommar. Det har jag redan gjort. Om det blir jag.


Om det blir jag så får jag ett liv som jag för inte så länge sen föraktade. Ett liv som jag trots allt börjat längta mer och mer efter. Svenssonliv. Lite lagom Svensson iallafall. Komma hem varje kväll, vara ledig alla helger, det är inte så illa alls. Kunna anmäla mig till en kurs och någon gympa, införa nya rutiner och vanor. Återgå till bastu på fredagskvällen. Och införa knulla på lördag? Nå knappast. Bastun kanske. Jag ser fram emot det :)

Nu är jag på färjan på väg till Sottunga, solen skiner från en så gott som blå himmel och idag har jag gett mig den på att fånga en stråle eller två!

Lillkillen hade avslutning idag. Jag hade förmånen att vara med, det är inte alltid det lyckats pga jobbet. Dessutom var det ju lite speciellt då han byter skola nu, det var lite tungt. Ex-svärmor var också där när jag kom med ungens far i släptåg. Hon verkar ok på ytan, men så glappar käften och det haglar spik. Vassa nålstick, pikar som av en händelse bara vet exakt var dom träffar.

"Jaaa, det är sista avslutningen för mig nu då."

"Du brukar ju inte vara med, du jobbar ju jämt."

" Det är så ledsamt att han ska byta skola."

"Han är så omtyckt av lärarinnan, hon sa att det är så tråkigt att han slutar."

"Tänk på alla kompisar som han mister, och Lukas...."


Jag ler, säger positiva saker och visar inte att jag tar åt mig. Så länge det inte är Lillkillens far som pikar så borde jag inte bry mig. Men visst känns det ändå. Jag är en svikare. En fullblodsegoist. Sen blev ju inte dagen bättre av att ungen ifråga gnällde konstant från klockan kvart över tio till lite över sex på kvällen. Över allt som han inte vill och jag tvingar honom till. Men - han sa iallafall att han gärna kommer med till Åland, det var allt jag skulle göra innan som var jobbigt. Underbara unge!

Nu sitter vi på en färja full med somarlovsbrunstiga ungar men hittade faktiskt ett lugnt hörn i kafeterian där vi förhoppningsvis får vara ifred tills vi är framme. Hemma.

Känns det inte konstigt?, undrar mina vänner. Vemodigt? Är du inte nervös?

Nej.

Det känns underbart. Helt rätt, självklart och naturligt. Det var hit jag var på väg, men det tog några år. Första gången jag funderade på att flytta till Mariehamn var väl 2002, sen dess har jag funderat mer eller mindre allvarligt. Jag behövde bara den där avgörande faktorn, som man så ofta behöver då det gäller stora beslut. Den avgörande faktorn i det här fallet är den läckraste karl som vandrar på denna jord och det är fortfarande, mitt i all självklarhet, så ofattbart obegripligt att det gick så här. Det är bättre än den fetaste lottovinsten, det är bättre än allt.

Vi hann med en kort sväng på stan med motorcykeln efter lunch på torsdagen. Solen gassade och vinden rufsade våra hår när vi uträttade ärenden och så tillbaks hem och packa för en helg på varsitt håll. Det är en sån lycka att få sitta där bak, knarka hans doft och hålla hårt om hans midja. Jag behöver inte mer, det är bra så här. Jag har haft ett sånt flyt det senaste året och kanske är skitkvoten på riktigt fylld för min del? Eller så kommer det en sjudundrande skräll när jag minst anar det. Det är ju så det funkar, med både positiva händelser och negativa.

Årets flyt utöver ovanstående:

Jag har ett (bra) jobb, som jag vill byta bort och det kommer jag antagligen att göra i samma veva köksmästaren erbjuder mig fast tjänst.

Mina stora barn har jobb båda två, eget boende och ett ordnat liv.

Det blev bra för Lillkillen till slut.

Jag har (hyr) ett torp på en paradisö som jag inte vill leva utan.

Jag har en bil som inte går sönder hela tiden.

Och så en massa småsaker, vardagslycka, som jag inte kommer på så här på beställning.