fiskafänge
Jag förgyllde måndagen genom att följa med morsan till Pargas. Till min morfars hus, som numera är min mosters. Där har jag tillbringat många somrar, där har jag metat abborrar åt katten. Simmat naken, byggt kojor i skogen, varit kär och skjutit på måsar med luftgevär. Numera gräver jag bara mask i det som en gång var ett potatisland, hyssen får någon annan stå för. Fem stycken feta fina daggmaskar hittade jag och så metade jag en stund med Busklubben. Allra först fick vi bottennapp och den ena metreven gick av. Efter maten började det nappa och saldot blev tre abborrar och två små mörtar.
Dom två största blev till en läcker soppa, resten fick katterna slåss om.
På bilden visar ena halvan av Busklubben upp fångsten, som han själv vägrar äta av. Synnerligen kinkig unge, fattar inte att han blivit sån??
Dom två största blev till en läcker soppa, resten fick katterna slåss om.
På bilden visar ena halvan av Busklubben upp fångsten, som han själv vägrar äta av. Synnerligen kinkig unge, fattar inte att han blivit sån??
hoppas partyt är över nu!
Att lämna Sottunga och Törvonvik är att lämna någon man älskar alltför länge även om det bara handlar om veckor tills man ses igen. Vilket vemod. Jag måste komma tillbaks innan midsommar och se tulpanerna blomma, salladen gro och pionerna knoppas. Jag vill inte missa det. Vilket betyder att det eventuellt blir en snabbis på helgen om två veckor. Varför stannar vi inte till måndagen?, undrade Lillkillen. Nå, för att du ska till skolan förstås. Men det var just det som var pointen :)
Jag är den första att önska att man kunde strunta i vardagen, eller välja vardagen på Törvonvik i stället. När vi kom fram på torsdagkväll stannade vi till vid skolgården, där var det fotbollsmatch på gång. Killarna blev där medan jag rattade till Törvonvik, rev bort sängkläderna för mössen hade sprungit ovanpå och kakkat. inte nog med det, dom hade byggt bo under täcket också och jag fick slänga ett påslakan. Resten körde jag i tvättmaskinen, som tur är har jag täcken och sängkläder så det räcker till ett helt regemente. Hoppas mössens party är över för denna gången.
En halvtimme senare var vi nere i Munkvik och grillade korv med en femtedel av byns invånare och jag kände mig som hemma. Tyvärr stannade vi inte så länge, jag måste ju tillbaks och göra varmt i stugan och sopa upp musskiten. Konstaterade att dom tuggat sönder de flesta av mina pappersservetter i en byrålåda och försökt göra bo av dom också. Jag har jobbat kroppen mör, rivit upp det vassliknande gräset som tar över min ena blomrabatt. Rensat ogräs (hoppas jag, att det inte var vallmo) i det andra landet, där jordgubbarna sprider sig så fint att jag hoppas far min fräser upp ett nytt land åt mig. Jag har härjat med spaden i grusjorden för att få bort bondrosorna med roten, förut har jag bara kört över dom med gräsklipparen. Dom är ljuvligt vackra, men växer snart över hela gården. jag fick hälften gjort, sen sa kroppen och tennisarmbågen ifrån. Fan också. Jag skulle vilja ha en manlig kompis, som får mat, öl och husrum och trevligt umgänge för lite karlatag. Finns det såna män, som inte förväntar sig intimiteter och kan hjälpa till ändå?
Jag är den första att önska att man kunde strunta i vardagen, eller välja vardagen på Törvonvik i stället. När vi kom fram på torsdagkväll stannade vi till vid skolgården, där var det fotbollsmatch på gång. Killarna blev där medan jag rattade till Törvonvik, rev bort sängkläderna för mössen hade sprungit ovanpå och kakkat. inte nog med det, dom hade byggt bo under täcket också och jag fick slänga ett påslakan. Resten körde jag i tvättmaskinen, som tur är har jag täcken och sängkläder så det räcker till ett helt regemente. Hoppas mössens party är över för denna gången.
En halvtimme senare var vi nere i Munkvik och grillade korv med en femtedel av byns invånare och jag kände mig som hemma. Tyvärr stannade vi inte så länge, jag måste ju tillbaks och göra varmt i stugan och sopa upp musskiten. Konstaterade att dom tuggat sönder de flesta av mina pappersservetter i en byrålåda och försökt göra bo av dom också. Jag har jobbat kroppen mör, rivit upp det vassliknande gräset som tar över min ena blomrabatt. Rensat ogräs (hoppas jag, att det inte var vallmo) i det andra landet, där jordgubbarna sprider sig så fint att jag hoppas far min fräser upp ett nytt land åt mig. Jag har härjat med spaden i grusjorden för att få bort bondrosorna med roten, förut har jag bara kört över dom med gräsklipparen. Dom är ljuvligt vackra, men växer snart över hela gården. jag fick hälften gjort, sen sa kroppen och tennisarmbågen ifrån. Fan också. Jag skulle vilja ha en manlig kompis, som får mat, öl och husrum och trevligt umgänge för lite karlatag. Finns det såna män, som inte förväntar sig intimiteter och kan hjälpa till ändå?
