amandines

Det är tur att jag har hunnit lugna ner mig lite, annars häver jag ur mig osakligheter i min "recension" av gårdagens Gesslekeikka.

Fy attans vad besviken jag är... G kommer in på scenen, river av nån låt på engelska, minns inte ens vilken. Efter ytterligare en så hälsar han "hello helsinki" och det var som att få ett slag i fejset! Inte ett ljud svenska i mellansnacket, men ett kiitos kunde han nog briljera med. Inte en enda svensk låt. Och jag lovar, publiken var till 90% finlandssvenskar. Det var inte bara jag som var sur, damerna 50+ bakom mig vrålade ut sin besvikelse: när G sa thank you skrek dom tack. Inget hjälpte. Inte att en stor banderoll längst fram var på svenska, han såg bara besvärad ut då det hördes PÅ SVENSKA från publiken.

Överallt hördes protester och snacket då det var slut ids jag inte ens nämna. Han är ju ett geni, grabben, så varför göra en sån här konsert? Enda gången det rockade till var när han drog gamla Roxettelåtar. Lite smått patetiskt. Dessutom var han hela tiden rädd att sminket skulle rinna i ansiktet och att frisyren hamnat på sned. Rynkorna runt ögonen såg konstigt strama ut, inte har han väl besökt farbror plastikkirurgen? Näe, jag är gald att jag inte betalade 40€ för den keikkan, man kan ha mycket roligare för dom pengarna.

Men tack till x-svärmor ändå, det var naturligtvis en upplevelse!

Åhh, vad den lilla cellistens mamma var stolt idag! I postlådan låg ett kuvert med anmälningsbalnkett för fortsatta studier i Musikinstitutet. Jag ögnade igenom det en gång och lite senare en gång till. Då såg jag att cellisten hade fått vitsord också, för dom två gågna terminerna. En 4! Whao! Han är så duktig så nästa vecka ska han vara skolans förebild inför dom nya eleverna... tjusigt :)

Ex-svärmor ringde precis, hon har vunnit biljetter till Gessle som uppträder i Helsingfors på torsdagen. Undrade om jag ville ha dom... inte hann jag tänka efter så noga utan tackade och tog emot. Yej! Det blir väl kul! Två biljetter... vem ska jag ta med mig? Det är inte många som kan komma med så kort varsel, eller diggar herrn i fråga så mycket att dom skulle bry sig. Jag skulle ju inte heller gå, om jag inte blev bjuden.

Jag har en enda önskan inför konserten: bara han spelar Tycker om när du tar på mig så är jag nöjd. Sen kan jag gå hem. Och önska att jag hade någon som tog på mig ibland, då det passar mig...

Mor min var med tre av sina barnbarn och besökte mig på jobbet. Dvs, jag bjöd dom på en nästangratis kryssning mellan Helsingfors och Stockholm och helt gratis buffé och ett antal koppar kaffe. Bland annat. Ungarna hade skitkul, jag som trott att Lillkillen fått lika mycket nog av dom där färjorna som jag. Men det är tydligen sällskapet det hänger på, hur kul är det att resa med mamma som enda sällskap då man är 9½?

När jag hade jobbat klart frågade jag om mamma ville hänga med till baren på en, det ville hon. Jag brukar inte hänga i baren alls, det finns trevligare ställen att njuta ett glas rött vin på. Men ingen regel utan undantag, och visst är det ganska fascinerande att titta på människor. Bara en gång fick jag köra bort en ordentligt överförfriskad karl från vårt bord, vi klarade oss bra utan sällskap. Somliga tror att dom är guds gåva till kvinnorna då dom är det sista jag skulle titta åt. Vad är det med män som inte begriper ett nej eller ett regelrätt ohyfsat avvisande? Inte undra på att man måste bli otrevlig då dom trots fem promille i skallen envisas med att dom skulle kunna förgylla min kväll.

Det var iallafall kul att vara med mamma i baren, jag visste inte att hon gillade konjak, trodde att hon bara drack whisky :)