amandines

Snart är det sommar! Har efter mycket funderande bestämt mig för att inte jobba mer än absolut nödvändigt. Ska försöka vara på Sottunga så mycket som möjligt ändå, med något eventuellt inhopp i kallskänken hos det Rödvita Rederiet.

Det är ju så mycket jag vill hinna med, sånt jag inte hunnit med dom två senaste somrarna då jag jobbat från 8-18 i stort sett alla dagar. Nästan så jag formulerat en önskelista i huvudet:

* bygga hönshus och skaffa tre hönor
* köpa eller hyra en billig båt så vi kan ta oss till andra holmar
* gräva och plantera och hoppas att jordgubbarna är söta
* plocka blåbär
* bygga kompost
* bara vara

Vädret kan knappast bli sämre än förra sommaren så det är jag inte orolig för :)

Det blev inte mycket till vinter. Inte där jag befunnit mig iallafall. Dock blev det sportlov, mer än vanligt. Bokade en resa till Göteborg veckan INNAN lillkillen hade sportlov och upptäckte det till min fasa då jag redan gått och lovat att vi skulle åka... Fanns alltså ingen annan råd än att be om ledigt från skolan, det ville jag ju inte eftersom han är så ny i klassen. Det hade jag inte beövt oroa mig för, för numera öser fröken lovord över honom - han är duktig, social och bråkar ALDRIG.

Förra veckan tillbringade vi alltså mest på några av Göteborgs museum, det var spännande! Att resa är tungt, tycker både sonen och jag men det hindrade oss inte från att efter att ha tillbringat nästan ett helt dygn hemma åka vidare upp i det egna landet. Vi hälsade på brorsan + sambo i Jakobstad och till vår stora glädje kunde man både åka pulka och skridskor en vacker vinterkväll. Enda gången den här vintern. Det VAR bättre förr...

Fem dagar var vi borta denna gång och nu har vi äntligen kommit hem. Resan ner tog sisådär sju timmar och då måste man ju äta. Efter dagens erfarenhet är det lätt att ge följande löfte: ALDRIG MER en kedjehamburgare. Fy faaan vad äckligt. Den lade sig som en klump i magen (trots att det var en liten en) och klumpen vägrade lösas upp till något behagligare. Ungarna gillade tydligen, men mitt löfte kommer att stå fast. Aldrig mer. Inte ens med ungarna, som hittills varit undantaget från regeln. Hellre har jag med mig havregrynsgröt i en termos!

Förra veckan var jag och besökte väninnans mor som låg på sjukhus. Jag våndades en aning, men vad gör man inte när väninnan själv bor så långt ifrån. Modern är 80+ och hade drabbats av blodpropp i hjärnan, med förlamning som följd. Jag har så svårt, vet inte vad jag ska säga åt gamla och sjuka. Nu är jag innerligt glad över besöket, så mycket livsgnista som modern glödde av har jag inte träffat på på länge. - Jag ska nog peta i jorden till sommaren, sa hon och pratade glatt på fylld av levnadslusta. Jag kände mig varm om hjärtat när jag gick därifrån!

Igår undrade Lillkillen vad en katt kostar. Jag förklarade att vanliga bondkatter brukar man få gratis. Okej, det var bra, tyckte han, för han vill så gärna ge en kattunge till en tjejkompis han gillar (mycket). Både jag och storebrodern skrattade varmt, vilken underbar tanke! Tyvärr kan man inte ge bort kattungar utan att inviga åtminstone mottagarens föräldrar först.

Längtar efter vinter, åtminstone lite. NU, och inte i slutet på mars. Tack.



Längtar till Sottunga, ensamheten, lugnet och morgon- och kvällspromenaderna...