tänk att du finns
förlåtelsens tid
Jag sov i mammas säng i natt. Minns inte när jag sist gjort det? När jag lämnade mina äldsta barns far julen -96? Fick husera där ensam eftersom mor min är på 70-års kalas i Stockholm.
När jag flyttade till Mariehamn så tog mamma hand om en av mina katter, lilla Blå Kongo som var den keligaste, goaste och mest sällskapliga av dom alla. När jag kom innaför dörren förut var den jämt mig i hälarna och i min famn. Så icke längre.
Talar jag till den ger den mig en skitig blick och sticker iväg och gömmer sig bakom gardinen. Försöker jag röra vid den far den som ett jehu genom rummen så långt bort den kommer från mig. Katten är sur. Besviken. Sårad. Arg. Och i synnerhet långsint.
Inatt innan jag somnade såg jag till min förvåning att den låg i fotändan på sängen, inte på min sida men iallafall. Whao, vilken seger. Jag motstod impulsen att försöka smeka den och ta den i min famn som förut, jag var tacksam att den bara låg där. Kanske är förlåtelsens tid inne nu? Kanske den kan komma över mitt grymma svek så småningom?
släkten runt på 36 timmar
Mätt som en plätt landade jag i morsans badkar halv elva på kvällen, jag svek och lämnade festen åt sitt öde, urlakad och trött som en gammal disktrasa. Väckning 05.45 imorse och så ännu en tråkig båtresa över halva Östersjön. Satt i pianobaren en stund, där var tyst och lugnt ända tills pianogubben kom och beklagade sig över att folk sover på sofforna när han spelar. Det finns ju ingen annastans att vara på den färjan, hallååå, min irritationströskel sänktes ett snäpp medan han babblade.
Disktrasekänslan kommer att hänga med mig hela dagen, här ska det inte vilas. Jag blir så gråtmild när jag är trött. Peta på mig och tårarna rinner. Som extra bonus hade jag en grymt motsträvig och uppkäftig son att handskas med så fort jag klev in genom dörren. Man får ju skämmas med mindre och känslorna svallar trots att jag VET att det händer mycket i dom små livens liv nu.
8/12
Busklubben har varit ombord och spelat på pokermaskinerna samt fyndat musik på Södermalm. Bra så. Godiset kunde Bus1 ha lämnat ohandlat, men det är inte så lätt att kontrollera då jag inte kan lämna arbetsplatsen. Hans nya vana att käka munkar och jaffakex till frukost måste också brytas å det snaraste.
Själv får jag äcklig smak i munnen så fort jag ätit nåt. Kan inte bestämma mig om det är metall eller galla men äckligt är det. Slutledningl: stoppa inget i munnen, ät inget. Det skulle vara nåt?
Men först ska jag soooova!