amandines

Du valde ut mig med omsorg, det finaste grönaste du kunde hitta. Smekte mig och klämde lite försiktigt, kollade att jag var precis sådär lagom hård och syrlig som din favoritsort. Dina vackra tänder lämnade märken i mig när du girigt tog en stor tugga och jag såg med förtjusning hur en droppe av min saft rann i din mungipa. Hungrigt åt du mer och mer, gnagade noga runt kärnhuset tills nästan inget var kvar. Du torkade munnen med baksidan av handen, men smaken av mig fanns länge kvar på dina läppar. Sedan knuffade du mig nonchalant åt sidan till ett hörn av ditt skrivbord. Där satt jag länge, mörkande och blev ful och äcklig. När du äntligen kom ihåg mig tog du tag i mig med fingertopparna och slängde mig i komposten....

Vågar du utmana livet
Vågar du följa din röst
Vågar du lämna det kända
Vågar du bryta dig loss

Då har jag rätt vilda planer
Vi struntar i plikt och ansvar
Och prövar något nytt
I tusen dar
Sommar vinter vår
Tre gånger om

Nej, jag är så jävla feg
Jag lyssnar inte
Jag vågar inte
Och stannar kvar

Om jag bara kunde..... följa mina egna vilda planer.


Tack till Snowstorm för lånet av texten.

Älskade Dotter!

Du är snart vuxen, men ändå ett barn. Jag följde dig till sjukhuset i morse, men sen var jag tvungen att ge mig av. Du var både hungrig och törstig men fick förstås inte äta före tonsill-operationen. Och efteråt är det inte så kul heller har jag förstått. Det som gör mest ont i mig är nog när ungarna lider, även om jag vet att det går över och kanske är ett "nödvändigt ont".

Jag minns när du var liten, enda gången du satt/låg stilla i min famn var när du hade feber, annars klättrade du både högt och lågt och var inte på samma plats mer än en minut i taget. Jag minns att jag tyckte att det var lite förbjudet att njuta av det, njuta av att du var sjuk och varm och go :)

Fast du på senare tid hållits hemma mycket om kvällarna så kunde jag inte låta bli att tänka: inatt vet jag var du är iallafall :). Detta låter grymt, du är faktiskt hemma 99% av alla nätter! Att du kommer sent är en annan sak...

Ibland förlorar jag mig bort bland gamla bilder, som nu, denna är tagen för åtta år sedan. Tycker iallafall att jag tog vara på småbarnstiden rätt så bra, det skulle vara illa att sitta här och ha ångest för att ha gjort "fel"...

Först en liten bild av en del av "mitt" torp, mitt paradis. Det enda som stör mig med den här vistelsen är att jag inte kan bo där nu, för jag har ingen bondgubbe som håller varmt i spisen och kakelugnen medan jag jobbar. Hänvisad till farmors mera moderna hus, här finns ju el och värme!

Några minusgrader och en helt fantastisk måne lyser upp hela skärgården ikväll. Behövde inte pannlampan på min kvällspromenad som den här gången gick till biblioteket. Öppet två gånger i veckan. Pysslingen och jag blev nästan lite personliga, fast jag är inte så sugen på att snacka om min variant av "bonde söker fru". Det är iallafall över nu, och det är bra så. Jag har svårt att se mig som något annat än den eviga singeln.