dotra mi
Du skulle ha sett mitt försiktiga leende då du ringde och berättade att du hade åkt fast för fortkörning i går. Med en saftig summa på 120€ att betala och då ska du vara innerligt tacksam att du inte förlorade kortet. Jag försökte vara barsk och läxa upp dig, vet inte hur bra det lyckades. En stor suck fick du höra iallafall. Tänk att man måste lära sig precis allt den hårda vägen. Inte att det skulle räcka med hur jag har svurit över mina böter, över hur onödigt och urbota dumt det är att skaffa sig såna. Nej, du måste lära dig själv, känna det svida ordentligt.
Min finaste lilla flicka, som blivit så stor. Som vuxit från den trotsigaste tonåring till en ödmjuk och vacker ung kvinna. Som stått på klippans brantaste udde, tittat ner och vänt om. Som inte skäms så värst för ärren du har åstadkommit på handlederna även om du gärna skulle få bort dom. Mitt kloka mellanbarn, min ögonsten och vilde. Jag minns hur du vrålade och skrek och gömde dig i garderoberna och somnade där, utmattad. Hur jag krånglade ut dig därifrån, bar dig i säng och andades in doften i din nacke. Min goaste lilla rövare, ditt långa lockiga hår var så vackert redan den dagen då du föddes. Ditt fina mörka hår som du naturligtvis skulle klippa själv i ett skede då jag var ouppmärksam. Snygg pannlugg hade du, precis lagom till dagisfotograferingen.
Älskade gumma, som redan börjar känna babysug, jag hoppas du väntar några år till. Inte för att jag har något att komma med som blev mor vid nitton, men det är enklare om man väntar tills man har utbildning och jobb.
Jag är så glad och tacksam att du känner att du kan anförtro dig till mig, att du kan berätta om dom mest allvarliga saker. Att du kan berätta om det knäppa och om det glada och att du verkligen gör det.
Vet du hur varm jag blir av att du och din sambo kommer hit och barnvaktar lillebror i morgon? Som egentligen inte behöver mer än storebror som faktiskt är på plats, men för mig känns det ändå fint att ha er samlade under samma tak över en natt. Det händer inte ofta. Det blir mysigt i mitt hjärta av att veta att ni kommer att ha det skoj här hemma, med pizza, chips och film och en samhörighet som jag har varit med om att skapa. Kanske har jag gjort något rätt ändå?
Bilden, den är tagen för ungefär nio år sedan...
Min finaste lilla flicka, som blivit så stor. Som vuxit från den trotsigaste tonåring till en ödmjuk och vacker ung kvinna. Som stått på klippans brantaste udde, tittat ner och vänt om. Som inte skäms så värst för ärren du har åstadkommit på handlederna även om du gärna skulle få bort dom. Mitt kloka mellanbarn, min ögonsten och vilde. Jag minns hur du vrålade och skrek och gömde dig i garderoberna och somnade där, utmattad. Hur jag krånglade ut dig därifrån, bar dig i säng och andades in doften i din nacke. Min goaste lilla rövare, ditt långa lockiga hår var så vackert redan den dagen då du föddes. Ditt fina mörka hår som du naturligtvis skulle klippa själv i ett skede då jag var ouppmärksam. Snygg pannlugg hade du, precis lagom till dagisfotograferingen.
Älskade gumma, som redan börjar känna babysug, jag hoppas du väntar några år till. Inte för att jag har något att komma med som blev mor vid nitton, men det är enklare om man väntar tills man har utbildning och jobb.
Jag är så glad och tacksam att du känner att du kan anförtro dig till mig, att du kan berätta om dom mest allvarliga saker. Att du kan berätta om det knäppa och om det glada och att du verkligen gör det.
Vet du hur varm jag blir av att du och din sambo kommer hit och barnvaktar lillebror i morgon? Som egentligen inte behöver mer än storebror som faktiskt är på plats, men för mig känns det ändå fint att ha er samlade under samma tak över en natt. Det händer inte ofta. Det blir mysigt i mitt hjärta av att veta att ni kommer att ha det skoj här hemma, med pizza, chips och film och en samhörighet som jag har varit med om att skapa. Kanske har jag gjort något rätt ändå?
Bilden, den är tagen för ungefär nio år sedan...
Kommentarer
Postat av: shanrox
Fint skrivet, verkligen!
Trackback
