amandines

Idag är det morsdag igen. Hur jag än bestämmer mig för att inte bli ledsen så vill det inte riktigt lyckas. Sen jag blev ensam med barnen -02 har det knappt firats morsdag i mitt hus. Jag vägrar påminna ungarna om det när det inte finns nån pappa som gör det, tänker dom inte på det själv så får det vara. Löjligt kanske, men så är det. Jag ger inga små vinkar om att jag också skulle vilja ha en simpel miniros för 5,90 för samtidigt blir jag arg, det handlar ju inte om det materiella. Ungarna tycker ju om mig ändå, årets alla dagar så varför hänger jag upp mig på det här? Varför?

Dessutom har jag råkat vara på jobb dom flesta morsdagar, men det hindrar ju inte ungarna från att fira mig senare? Borde inte göra. Ifjol fick alla en ros ombord, det värmde faktiskt. Få se nu om det blir så i år också, att det står en hink som väntar nere i köket när jag börjar jobba?

Jag vet att det här martyrdeppet är över redan inatt när det byter dygn så det är bara att stå ut. Det är okej med depp som jag vet att går över rätt fort ;)