amandines

När du minsta anar händer det oväntade. Följ impulsen och skicka det där smset du tänkte. En gång av tio blir det kanske inte så fel? När man väntar sig ett NEJ, och får ett JA. Hupps! Hur det leker ett leende i mungipan resten av dagen, hur skorna slutar klämma och skavsåren inte längre känns. Den långa vägen hem är som att gå runt kvarteret och krogvinet plötsligt är billigt. Lätt. Svävande. Glad.

Och med glädjen kommer rädslan, dom hör ihop dom två. Inte strula nu, inte trassla till det. Känslan av att vara prioriterad och ett förstahandsval (!!) får inte skymma sikten. Men vad skönt det är, tillåt mig njuta, ens bara lite. Sen ska jag aldrig mera krossa ett hjärta. Eller bli krossad själv.

Är det en början, eller ett slut? Det visar sig...