mitt i prick
Det var en gång ett ex... som numera har ett nytt ex. Hon har författat denna träffsäkra annons om någon som tror sig vara perfekt. Tragiskt är ordet.
Halloj tjejer!
Här har ni en ung kille på 49 år som gärna skulle vilja träffa en mysig, yngre tjej att dela livet med. Kvinnor i min egen ålder är ofta lite bittra och tråkiga och som ni vet varar ju inte skönhet för evigt heller… J Dessutom är yngre tjejer inte så bestämda och starka, mer behagfulla, vilket passar mig utmärkt.
Lite om mig:
Lite överviktig, små, svarta,elaka ögon, knubbig näsa, plufsiga kinder med lite dubbelhaka. Inte direkt utseendet med mig, med andra ord. Men det brukar jag kompensera genom att träna mina stora muskler och köpa ungdomliga, tuffa kläder. Det brukar funka, tjejerna flockas runt mig. Kanske mest för att jag är så otroligt charmig, rolig och spännande. Jag vet hur man levererar komplimanger vid rätt tidpunkt, jag vet hur jag ska få en kvinna att känna sig speciell. En bättre kille kan du inte få tag på! Jag kan allt, vet allt. ( Utom engelska. Kan inte ett ord engelska, och vill inte lära mig heller. Behöver inte, tar mig fram ändå.) Ingen kvinna kan säga nej till mig. Tro mig, jag har haft så många att jag inte kommer ihåg dem ens…
Jag ser alltid till att få det jag vill ha genom antingen övertalning, fina ord, manipulation eller hot av mildare slag. Det funkar alltid. Jag är inte så mycket för att kompromissa, vill helst bestämma allt själv. Ibland får man ju visserligen låta den andre bestämma så att det inte blir alltför mycket konflikter. Då känner jag mig lite generös och bra. J
Jag blir ofta irriterad över småsaker, om det går emot mig eller så. Då är det bra att ha någon att skylla på, eller i bästa fall, skälla på. Ibland nöjer jag mig bara med att tjura en stund, förstöra stämningen lite. Visa mitt missnöje, så att säga. Jag älskar att känna makt, att få trycka till folk så att de blir knäckta och inte sticker upp för mycket. Och gör någon fel mot mig, i anslutning till mitt liv eller mitt jobb så kan jag bli väldigt arg. Jag låter alltid folk veta att de gjort fel. Ger dem gärna extra dåligt samvete, slänger gärna ur mig lite elakheter också. Det känns bra. Även barn ska lära sig att aldrig göra fel och det kan hända att de också får sig en känga.
Själv gör jag aldrig fel. Och om jag någon gång gör fel så beror det alltid på någon annan. Om det mot förmodan inte skulle bero på någon annan så kan jag ändå få det till det… Är expert på att förvränga sanningen så att den passar mig… Ibland kan det dock vara på plats med en ursäkt, för att inte verka alltför hänsynslös. Man får ju tänka på sitt anseende. Så det brukar jag bjuda på.
Sexuellt är jag en hejare på att ligga raklång och låta tjejen sköta det mesta. Jag får ju naturligtvis försöka få henne att njuta lite annars är jag väl ingen riktig man… Så jag får helt enkelt offra mig och greja lite med händerna bäst jag kan. Ibland är jag på det bästa humöret och då kan jag hjälpa till med munnen. Men om hon är för krånglig så blir jag lätt irriterad. Kanske slänger jag ur mig någon liten sur kommentar… Det ska ju vara lätt att ha sex, inte svårt. Bara att köra på, liksom. Förspel är jag inte så mycket för. Jo, om hon vill spela någon liten skolflicka eller hora. Det kan vara spännande med sådana förspel. Och hon måste vara helrakad och ha på sig lite gördlar och små, söta ballerinakjolar. Då tänder jag för fullt och kan t om behålla ståndet under hela akten.
Tycker nog att jag är en ganska generös kille. Köper gärna små presenter och så, bara de inte är för dyra. Ut och äta kan vi göra emellanåt men då helst på lunchen när det är billigare. Men helst vill jag laga maten själv hemma. Det blir billigare och man vet ju aldrig vad de gjort med maten på resturangerna… Tycker om att köpa billiga saker. Köper alltid det billigaste i mataffären. Gillar inte att slösa i onödan. Utom när det gäller mina kläder. De ska vara dyra och fräcka.
I övrigt är jag en positiv människa som ser klarsynt på världen. Ser att andra människor har dåliga sidor, att människor i allmänhet är otillräckliga, att samhället är ruttet, att det inte finns några goda människor. Jag brukar säga att ingen gör något för någon annan utan att vinna på det själv. Själsligt eller på annat sätt. Det är så jag själv tänker och lever… Jag är en väldigt klok människa, tänker mer än de flesta, vet mer än de flesta, jag har alltid rätt. Jag borde nog egentligen vara en högt uppsatt politiker eller så. Men tyvärr har jag ingen lust att vara social och trevlig jämt. Fjäskar gör jag jag bara för att få en tjej på fall, eller när jag tjänar på att bli omtyckt.
Ställer upp på folk gör jag bara om jag vet att det gynnar mig, eller när jag inte har samvete att säga nej. Men då låter jag dem få veta att jag verkligen offrat mig för att hjälpa dem. Det kan de gott få veta. För det är ju lite jobbigt att göra saker för andra… Det är ju skönare att bara göra det man själv vill, eller hur?
Ljuga kan man göra ibland för att komma i bättre dager, slippa ta ansvar eller för att komma dit man vill. Det har jag inga problem med. Snällhet och ödmjukhet, det är bara för mesar och veklingar. Jag hade aldrig kommit så här långt i livet om jag varit ödmjuk… Man ska aldrig vara snäll, utom när det gynnar en själv.
Jag gillar att hitta fel på andra människor. Då känner jag mig som en bättre man. Jag drar mig inte för att döma och kritisera någon, även om jag inte känner dem. För jag har sådan intuition att jag alltid har rätt om folk… Och gör dig inte till ovän med mig. Jag kan vara så elak att du inte kan sova på veckor efter vår konflikt… J Dessutom bryter jag helt kontakten med de som inte passar mig, vare sig det är flickvänner eller släkt…
Jag har inga vänner eftersom jag tycker det är jobbigt att anpassa sig och vara trevlig. Men jag kan vara otroligt trevlig och charmerande mot de jag inte känner så väl, t ex grannar eller folk på stan. Det är ju viktigt att ge ett gott intryck. Annars trivs jaq bra med ensamheten. Och med DIG. Jag ger allt i en relation och helst vill jag umgås med dig all din lediga tid…
Så ta nu chansen och träffa en riktig superman. För du kan aldrig få en bättre karl!
Tyst farväl
Men... tills dess får ni nöja er med ännu en stulen lista:
Lovar du att vara ärlig? Ja.
Du heter: Eva Charlotta
Smeknamn: Lotta
Låt som när du är ledsen sörjer till? Jag sörjer inte till låtar, dom peppar mig. Men jag brukar gråta till Ulf Lundells Tyst farväl.
Beroende av: mycket
Vad tror folk om dig?: Har faktiskt ingen aning.
Stämmer det?: ?
Vad får du oftast komplimanger för?: Något jag gjort. Bakat en kaka eller har god ordning på jobbet.
Vad säger du för att imponera på någon?: Jag brukar aldrig försöka imponera.
Hur imponerar man på dig?: Genom att vara smart, mer än allmänbildad. Proffessionalism är imponerande, det kan handla om allt från att danska tango till att vårda själar.
Brukar du skratta för dig själv?: Ja.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Hej gulle, hade ett dopsamtal när du ringde men nu har de gått. Ring när du kan.
Var bor du?: I Mariehamn.
Trivs du där?: Ja!
Äger du några converse: Nej, borde jag?
Sprit, cider, vin eller öl: Rött vin.
Brukar du bli för full: Definiera för full. Mer än jag tänkt mig? Jo, det händer. Men ändå inte aspackad.
Är du allergisk mot något: Småprat.
Hur svarar du i mobilen: Med mitt namn om jag inte vet vem som ringer. Annars beror det på lite.
Antal timmar sömn inatt: nästan sju.
Brukar du komma i tid: Ja, i stort sett alltid.
När mår du bra: När jag får vara på Sottunga.
När blev du fotad senast: Igår.
Hur känner du dig nu: Tjock.
Vanligaste färg på dina kläder: Hmmm.... ganska naturnära färger?
Vad tycker du om fötter: Mina är fula.
Vad saknar du: Mina vuxna barn.
Hade du en bra kväll igår: Tja... jo, det hade jag nog.
Favorit dryck på morgonen: Juice.
Rakar du benen: Ibland, på sommaren.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan 22.30 och midnatt.
Är du blyg?: Ja, absurt nog.
Sysslar du med någon idrott: Nej.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: I nån form kanske.
Har du spytt offentligt: Ja.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: Pissa ute och runka.
Är du nöjd med ditt liv: Ja!
Är du bortskämd: Nej.
Vad gör du i morgon: Jobbar på dagen, bakar marängtårtsbottnar på kvällen.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild?: Astrid Lindgren?!
Vad längtar du till?: Sommaren.
Har du bra vänner och äkta vänskap?: Det tror jag nog, nära och på avstånd. Somliga är väldigt nära fast man inte talats vid på år.
Vad använder du för shampoo?: Det varierar.
Hur gammal är du: 42
Tycker du om någon just nu: Många!
Gröna eller röda äppeln: Beror på vad jag ska ha dom till.
Gillar du golf: Nej.
Vilken tid gick du upp idag: kl 07.05
Har du sovit i din egna säng inatt: Ja.
Har du strumpor på dig nu: Ja.
Är det okej att gråta: Oftast, men inte om man gör det i utnyttjingssyfte.
När grät du senast: I förrgår.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Investera och dela med mig. Jag utgår från att det är €.
Bär du glasögon eller linser: Nix.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Ja, om jag fyndat dom på loppis :)
Har du piercing: Vanliga hål i öronen.
Vill du gifta dig: Det beror på.
Vill du ha barn: Jag har redan, nu väntar jag barnbarn.
Solar du ofta: Jag är inte så förtjust i att bara ligga och sola långa stunder men jag blir gärna brun!
Är du bra på att laga mat: Ja, det är jag väl.
Är du flygrädd: Ibland.
Hur vig är du: Som en brunnsring ungefär.
Är du musikalisk?: Jag lyssnar gärna.
Vad dricker du helst när du är törstig: Kolsyrat vatten, cola light.
Vilken är din favoritglass: Gammaldags vanilj.
Vad äter du helst när du ser på film: Om man måste äta nåt så blir det väl popcorn.
Har du tandläkarskräck: Nej.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Morgon, om jag ska välja.
Vilken ögonfärg har du: Ena brunt, andra grönt.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Nej, tror inte det.
Biter du på naglarna: Ja.
Röker du: Aldrig.
Hur ofta tränar/motionerar du: Ehrmmm...
Senaste låt du hörde: Spirit in the sky med Doctor and the medics.
Vad gör dig orolig: Ekonomin och när barnen har det jobbigt.
Vad gör dig glad: Livet, Kärleken och barnen.
Vad gör dig ledsen: När folk inte menar vad dom säger. Falskhet och lögner.
när orden blir vapen
Imorse hade hon iallafall fått väldigt visa ord på pränt, jag känner att jag måste låna slutklämmen:
Vad hjälper det att man kan alla ord om man inte vet hur dom ska användas?
Det passar in på så många känslomässigt handikappade människor. Dom kan vara hur smarta och utbildade som helst, tro sig vara bäst i världen men vad hjälper det då orden dom säger bara sårar och är klumpiga?
författarlänkar
Utan inbördes ordning listar jag några här:
Krickelin!
Micaela
Fröken Sverige
Sjöbusar
Henni, alltid där!
Haiju
En av många fotobloggar
ADHD
Loppis
Vänner och inredning på avstånd
Familj, sort of :)
Pjuuh, där finns det att plöja!
en liten lista
Var mamma till en ett och etthalvt åring och hans äldre syskon och hade precis börjat jobba för ett svenskt kortföretag som finlandsansvarig. Våndades.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Längtade.
3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Popcorn, mest popcorn men ibland också cashewnötter, pistagenötter, nån enstaka ostbåge och såna där dyra frasiga lyxchips.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Minns inte, jag sjunger inte. Jag kan dom sen då jag hör dom då det gäller en massa låtar.
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Betala bort mina skulder och andras, resa, göra nåt gott för pengarna typ resa och skänka dom till nåt barnhem som behöver hjälp.
6) FEM DÅLIGA VANOR
Skjuter upp saker, biter på naglarna ibland, svär för mycket, gnäller när jag är trött, låter gärna andra ta ut soporna.
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Äta gott, läsa, älska, bara vara (på Sottunga), gå i skogen.
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Djurmönstrat. Hudfärgat. Napapaita. Crocs. Ljusrosa.
9) FEM FAVORITLEKSAKER:
Pelledockan, lego, lådbilen, hammare och spik, Nintendo Donkey Kong.
10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UNDERSÖKNINGEN:
Det är inte viktigt, jag gör det för min egen skull, är barnsligt förtjust i listor.
de stora förändringarnas år
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jepp, flyttade till Åland. Åkt HD med Kärleken.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gav inga.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jo, ett biologiskt och två fosterbarn gjorde sina föräldrar lyckliga!
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
Sverige och Danmark.
6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Jag saknar närheten till mina vuxna barn, men man kan inte få allt. Dom är stora nu, och jag också :)
7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Det går inte att bestämma sig för bara ett detta kärleksfulla år!
8. Vad var din största framgång 2010?
Att jag böt jobb.
9. Största misstaget?
Jag kan inte komma på några misstag, faktiskt.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nä, inte mer än en förkylning eller två. Och lite ischias.
11. Bästa köpet?
Jag är rätt dålig på att köpa, iallafall dyrt. Ifall det är sånt som räknas som bästa köpet? Jag har fyndat grymt goda ostar och vin. Jo, förresten, det är nog Nudie-jeansen jag fyndade för 4€ på loppis i Helsingfors, och bootsen för en tia!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, mat och Törvonvik. Och bilen :(
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kärlek och vänner!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Åååh, så många. Mando Diao "High Heels"?
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare och lyckligare än någonsin!
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Och läst ännu fler böcker. Varit mera ledig, men det låter sig ju inte göras så enkelt.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat, men då hade jag missat många fina stunder och människor också. För att inte tala om lönen.
18. Hur tillbringade du julen 2010?
Ensam med Kapten Gråskägg efter middagen hos hans föräldrar.
19. Blev du kär i år?
Nej, men kärleken stärktes ännu mer och svämmade över ;)
20. Favoritprogram på TV?
Jag ser inte på tv nästan alls så det får väl bli "Vem vet mest".
21. Bästa boken du läst i år? Hmmm, många bra och några mediokra, dom dåliga orkade jag inte slutfölja. "Dyngkåt och hur helig som helst" fick mig att skratta och må bra.
22. Största musikaliska upptäckten?
Mando Diao?
23. Något du önskade dig och fick?
Jag har redan allt jag nånsin önskat mig.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Jag vet inte vad det skulle vara? Blommor på morsdagen, för jag jobbade...
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Var på Sottunga, gjorde mitt livs första gratinerade hummer.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mera tid på Sottunga.
27. Vad fick dig att må bra?
Solsken och värme. Vänner och kärlek.
28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Sugen på en kändis? Tror inte det.
29. De bästa nya människorna du träffade?
Kärlekens barn, hans syskon och föräldrar och mina nya arbetskamrater.
30. Vad har du för nyårslöften inför 2011?
Jag ger fortfarande inga nyårslöften.
same same but different
Känner mig bortskämd då min dag varit ganska förträfflig. Nästan direkt efter jobbet bar det iväg till Mariebad även om jag en kort stund helst hade slängt mig i soffan. Erkännadet jag fick av yngsta bonusbarnet på vägen dit fick dock humöret att svänga och ögonen att glittra. Det är ur barnamun sanningen kommer, synd att vi blir så hämmade och svåra sen när vi har lärt oss hur man "uppför" sig. På gott och ont förstås.
Men jag har iallafall uppfört mig ordentligt, för jag är inte dum som flickebarnet först trott (innan hon lärde känna mig), det är skönt att höra :)
favorit i repris
Jag trivs på jobbet, med gänget och kunderna. Så vitt skild miljö från ett kök där det jobbar mest bara kvinnor. Visst finns det någon som går mig på nerverna, förr eller senare kommer han att få sig en avhyvling så han tiger men det är ett värdsligt problem. Idag försökte jag få halva gänget att förstå tjusningen med Sottunga, friden och harmonin jag känner då jag stiger av färjan. Dom fattade inte, berättade bara om hur dom blev rastlösa efter bara några timmar. Tur att vi är olika. Jag längtar dit, men man åker inte ut och värmer upp torpet för ett par dagar precis. Jag kunde fråga fastern om jag får vara i hennes hus men det är ju inte samma sak.
Bilden är en favorit i repris, taget med min första någorlunda vettiga mobilkamera. Vilket minner mig om att jag nog försökte fota en läcker mc-präst med min Nokia 5140 då han väntade vid färjfästet våren 2006... Det blev suddigt, pga av avstånd och nervositet :)
de oskrivna ordens dag
Älskade dottern min har varit här ett par dagar och det var skoj. Även om jag däckade efter bastun på fredag, sov nog över tio timmar. Hon var med och kollade på bilar i lördags, mercan jag funderar på att köpa har vi provkört hela helgen och man kan ju inte sticka under stol med att det är nåt helt annat än en C2:a. T o m prästen såg väldigt.... väldigt... hemma ut i den bilen :). Annars känns det liiite gubbigt men jag är ju medelålders och stadgad och med hyfsat ordnad ekonomi? Jag vill ha en bil som håller och som är större än den jag nu har. Att den är underbar att köra skadar ju inte.
Gjorde lövbiff med getost och blomkålspure när jag kom hem från Lillkillens klassträff, toppat med rostade pumpafrön var det riktigt gott. Vi ska delta i ett matlagningsprojekt liknande "halv åtta hos mig" nästa år, redan snurrar det menyer i huvudet. Efterrätten är klar, det är en vinnare!
Märkligt hur svårt det är att skriva om positiva saker, jag skulle kunna svamla om om kärlek och lycka och en varm hårig famn mest alla dagar men hur intressant är det för utomstående att läsa? Jag har blivit tråkig?! Och skall därför göra nåt vettigt, NU!
veckans alla dagar
Lördagsgodis.
Söndagsmiddag.
Måndagsglass.
Tisdagsöl.
Nej, jag tänker inte berätta hur jag piffar upp onsdagen och torsdagen... ;)
dubbelmoral
En kväll på förra jobbet då jag satt och flummade med en manlig kollega berättade han hur besviken och ledsen han var på sitt ex och alla kvinnor över huvudtaget. Hon hade hittat sig en ny karl och lämnat honom. Han kände sig sviken och sårad och hans trygghet hade försvunnit. Hon hade dragit mattan under fötterna på honom i med sitt beslut och det var tungt att bära.
Han reflekterade inte det minsta över att han i flera år levt dubbelliv ombord. Medan frun troget väntade på landbacken roade han sig i arbetsveckorna med en annan vacker kollega. Han tog kvinnan han var gift med för given, hur underbart var det inte att bli ompysslad och älskad efter en lång arbetsvecka? varför hade hon lämnat honom? Tänk att hon hittat sig en ny karl och brutit upp, dom var ju en familj med tre barn. Tänkte hon inte det minsta på familjen?
Frun å sin sida hade länge förträngt sina känslor av att alltid inte stod rätt till. Hon ville inte fatta, inte se, att han hade en annan ombord. När hon till sist fick det bekräftat så var det bara den sista spiken i kistan och hon fick styrka att lämna honom. Vilken befrielse.
Bitter och besviken ältade han och försökte pressa henne på en förklaring; hur kunde hon sätta hela familjen och samhörigheten på spel för en ny mans skull? Att han blev konfronterad med sin långa affär med kollegan ombord var liksom inte samma sak. Han hade ju aldrig velat skilja sig. Det påverkade ju inte deras äktenskap på nåt sätt. Han älskade ju frun sin fortfarande, behövde henne. Hur kunde hon?
Där satt karln, inte helt nykter, och fiskade efter mina sympatier. Jag hade inga att ge, det var ju helt absurt. I samma stund du doppar kuken i en annan kvinna har du satt ditt äktenskap på spel. Ja, redan tidigare än så. Det finns många sorters otrohet och den börjar i det skede du gör saker du inte längre kan berätta om hemma.
förlåtelsens tid
Jag sov i mammas säng i natt. Minns inte när jag sist gjort det? När jag lämnade mina äldsta barns far julen -96? Fick husera där ensam eftersom mor min är på 70-års kalas i Stockholm.
När jag flyttade till Mariehamn så tog mamma hand om en av mina katter, lilla Blå Kongo som var den keligaste, goaste och mest sällskapliga av dom alla. När jag kom innaför dörren förut var den jämt mig i hälarna och i min famn. Så icke längre.
Talar jag till den ger den mig en skitig blick och sticker iväg och gömmer sig bakom gardinen. Försöker jag röra vid den far den som ett jehu genom rummen så långt bort den kommer från mig. Katten är sur. Besviken. Sårad. Arg. Och i synnerhet långsint.
Inatt innan jag somnade såg jag till min förvåning att den låg i fotändan på sängen, inte på min sida men iallafall. Whao, vilken seger. Jag motstod impulsen att försöka smeka den och ta den i min famn som förut, jag var tacksam att den bara låg där. Kanske är förlåtelsens tid inne nu? Kanske den kan komma över mitt grymma svek så småningom?
släkten runt på 36 timmar
Mätt som en plätt landade jag i morsans badkar halv elva på kvällen, jag svek och lämnade festen åt sitt öde, urlakad och trött som en gammal disktrasa. Väckning 05.45 imorse och så ännu en tråkig båtresa över halva Östersjön. Satt i pianobaren en stund, där var tyst och lugnt ända tills pianogubben kom och beklagade sig över att folk sover på sofforna när han spelar. Det finns ju ingen annastans att vara på den färjan, hallååå, min irritationströskel sänktes ett snäpp medan han babblade.
Disktrasekänslan kommer att hänga med mig hela dagen, här ska det inte vilas. Jag blir så gråtmild när jag är trött. Peta på mig och tårarna rinner. Som extra bonus hade jag en grymt motsträvig och uppkäftig son att handskas med så fort jag klev in genom dörren. Man får ju skämmas med mindre och känslorna svallar trots att jag VET att det händer mycket i dom små livens liv nu.
det blir inte alltid som man tänkt sig
det var en gång
... och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.
vargtimmen
Det är väl dags att ge upp nu, känns liksom inte så stor vits att sova dom två sista timmarna heller. Kanske ska jag betala en räkning, flytta över pengar på visa electron kontot så jag får ut kronor i morgon, kanske jag gör en omelett med kantareller och ost till frukost. Att jag kommer att vara halvdöd hela dagen är det ingen tvekan om, jag tar nog en kudde med mig i bilen.
Boken jag började på när jag kröp under täcket är redan läst till hälften, om den hade varit tråkigare hade jag kanske somnat?
Tidiga sommarmorgnar är ganska underbara, om man inte skulle vara så förbannat trött...
bastu på fredag
Om det blir jag så får jag ett liv som jag för inte så länge sen föraktade. Ett liv som jag trots allt börjat längta mer och mer efter. Svenssonliv. Lite lagom Svensson iallafall. Komma hem varje kväll, vara ledig alla helger, det är inte så illa alls. Kunna anmäla mig till en kurs och någon gympa, införa nya rutiner och vanor. Återgå till bastu på fredagskvällen. Och införa knulla på lördag? Nå knappast. Bastun kanske. Jag ser fram emot det :)
Nu är jag på färjan på väg till Sottunga, solen skiner från en så gott som blå himmel och idag har jag gett mig den på att fånga en stråle eller två!
vilodagen
vem bryr sig?
Jag förstår inte. Vem bryr sig om Kenza? Eller, nu är jag orättvis. Det måste ju finnas alla sorters människor, tack och lov. Klart man ska bry sig. Det som förvånar mig mest är att dom där intetsägande bloggarna har så fruktansvärt många läsare. Ser jag en blogg med modebilder och en story som enbart handlar om vilken jävla t-shirt damen ifråga satt på sig idag så klickar jag förbi med ljusets hastighet. Likaså hoppar jag över rena familjeberättelser där varje inlägg illusreras med x antal bilder på barnen i parti och minut. Där bloggen inte handlar om något annat än att Lilla Y har varit tre timmar på dagis idag och vägrade äta köttbullarna hemma. Men dom fyller en funktion, det begriper jag ju. Kanske nära och kära finns nånstans långt bort och då är det ju ett härligt sätt att vara uppdaterad på. Men mig intresserar det inte.
Vad fastnar jag för då? Naturligtvis läser jag vänners bloggar, för att jag tycker om dom och vill veta vad som händer. Oavsett vad dom handlar om. Jag tycker också att det är grymt skoj att hamn på en blogg med tankar, erfarenheter och reflektioner. En och annan erotisk blogg har jag också läst, somliga urdåliga, andra intressanta. Jag fastnar för livsöden. Jag läser om starka människor, som tagit sig upp ur ett svart oändligt hål och överlevt.
Jag njuter av att läsa historier skrivna med känsla, kärlek och sorg. Jag har under mina aktiva blogg-år läst om allt från nyktra alkoholister, psykopater, den-andra-kvinnan bloggar, längtan-efter-barn bloggar, tonåringar och kulturella bloggar. Fotobloggar är också väldigt kul att hamna på, jag fascineras så av dom som kan konsten att trolla med en kamera (och photoshop). Jag läser gärna välformulerade bloggar, där själva texten fängslar, då kan det hända att innehållet är ganska banalt med texten så underhållande att jag sitter här och ler. Eller gråter. Gråter gör jag nog ändå mest till en enda blogg, uuh, som den berör mig. Finaste väninnans resa från barnlöshet till eventuell adoption av fosterbarn. En sån lycka!
Hmmm, kanske jag skulle ta ut sista plåten ur ugnen innan semlorna är alltför mörka??
ljud av saknad
Det närmar sig nu. Flytten med stort F. Denna sista vecka hemma i Ekenäs är annorlunda, på många sätt och vis. Redan innan jag åkte iväg på förra jobbpasset adopterade jag bort min äldsta goa katt, Chili. Den fick återförenas med sin syster på landet och jag hoppas att dom kommer överens så småningom. Under arbetsveckan har min underbara mamma varit med den yngsta katten Tigern till veterinären, steriliserat den och fört den vidare till min moster.
När vi kom innanför dörren i måndags hade jag alltså bara två kvar, Blå Kongo och galna Vilde. Igår var det Vildes tur att åka på veterinärbesök för den sista sprutan, den skulle aldrig ha stått ut med att skiljas från dom andra. Lillkillen ville spontant med och även om jag blev förvånad så är det ju klart att han ska det om han vill. Så där satt vi i veterinärens väntrum och fällde stora tysta tårar medan den svarta lurviga skönheten somnade in i min famn. Ute gassade solen i högsommarvärmen och jag är glad över att jag kom på tanken att begrava den i skogen vid Vitsjön. Veterinärens roskis lockade inte precis och inte min frys heller för att så småningom ta med den till Sottunga. Blå Kongo fick flytta till min mamma och kände sig hyfsat hemma redan efter nån timme. Där kan Lillkillen fortsätta träffa den och den kommer att tvinna runt hans ben som besatt :)
I lägenheten är det tyst för det mesta. Ibland prasslar det ändå till och det som jag alltid innan trodde var katterna är nu bara vinden eller väggarna. Ingen kattsand under fötterna, inga stora hårtussar att dammsuga från soffan. Ingen ofräsch mat framme efter x antal dagar på jobb, ingen tung katt som ligger på min mage då jag vaknar. Inga mattor i högar (hoppas jag) och ingen galen lek och krafs mittinatten då jag ska sova. Ingen löpsk katta som ylar i frustration (ja, det skulle vara jag då) och visst, det kommer att kännas tomt ett tag. Vi gör offer och val och det blir bra till slut.
