amandines

Nog blir jag förundrad ibland, över mina val här i livet. I hela mitt liv tror jag att jag har valt män som i första hand priorieterar nånting annat än själva förhållandet och relationen. Kanske inte det allra första "långa" förhållandet, men sen....

Är dom inte jobbnarkomaner så sitter dom och stirrar in i min rival om nätterna. Spela spel och surfa porr hela nätterna istället för att umgås med kärleken. Inte så att jag vill hindra någon från varken det ena eller det andra, men om man har ett förhållande så borde det ligga i ens intresse att få det att fungera. Det var ganska jobbigt när exet kom isäng runt sextiden på morgonen och jag själv skulle upp sju. Så gott som utan undantag. Sen sov han hela dagen, och när jag kom hem från jobbet satt han igen vid datorn. Suck.

Ett par stycken som gillar öl och krogen väldigt mycket har jag också råkat på, då det inte finns nånting viktigare i livet än att gå på EN öl efter jobbet (på en tisdag) som varade till niotiden på kvällen. Eller då nästan medelåldersmän lever i en svinstia, super på fredag och sover hela lördagen. Jag tycker att det finns så mycket skoj i livet, att uppleva och göra att det liksom inte är värt det. Såklart är det roligt att festa runt och ta en ordentlig fylla ibland, men det ska inte vara ett måste. Usch vad jag är gnällig.

Sen kommer den sorgligaste kategorin av alla - dom gifta männen. Som är underbara och kärleksfulla, vackra och sexiga och allt jag nånsin längtat efter. Men någon annan har hunnit före. Frustrerande jävligt.

(För att ingen ska tro att jag är den som binder karln till mig så vill jag förtydliga att jag är mån om ömsesidig frihet i förhållandet. Frihet att träffa vänner, resa och hinna vara ensam. Det är viktigt. Man kan inte äga någon...)