amandines

Jag har läst en bra bok och det får mig alltid på gott humör. Var tvungen att citera lite före jag återlämnade den till biblioteket.

"Med tiden förlorade familjelivet sin lockelse och någonstans på vägen hade lusten till varandra försvunnit. I varje fall hans. Det var ett mysterium. Tusen nätter hade han krupit nära sin hustru, tyst som en orm, och smekt henne till stordåd. Sedan kom den natten då han vände henne ryggen och somnade ifrån henne.

            Fanns det något grymmare än kärleken? I tusen dagar hade han njutit av att bara se på henne, sedan kom den dagen då han såg bort. Var det tiden som dödade kärleken eller var det kärleken själv som långsamt begick självmord? Som ett bål. Ju häftigare det brinner, desto fortare slocknar det."

 

Bekant på nåt vis....

Älskade unge! Du har fyllt sju år och önskade dig innerligt en elgitarr. Mitt argument att du har en akustisk hos pappa gick inte hem; riktiga rockare spelar elgitarr! Så du klädde på dig dom finaste kläder du har inför kalaset (fracken från pappas bröllop) och rockade till Lordi hela kvällen. Nu är det natt och elgitarren står brevid din säng och såklart skall den med till Sottunga i morgon. Att vi inte har ström i torpet bryr du dig inte om :o)

Jag ska krypa under ditt täcke, dofta på den lille killen som inte längre doftar baby. Ibland t o m lite svett i nacken. Dina andetag så fridfullt i mörkret, din söta lilla mun och ögonen du ärvt av mig. Du är så stor nu och jag försöker komma ihåg att jag bara har dig till låns. Tid, som vi borde förstå att ta vara på och inte låta rinna iväg med stress och måsten. Just nu är jag förunderligt lycklig, tack mina barn, för att ni finns!