amandines

Jag har läst en bra bok och det får mig alltid på gott humör. Var tvungen att citera lite före jag återlämnade den till biblioteket.

"Med tiden förlorade familjelivet sin lockelse och någonstans på vägen hade lusten till varandra försvunnit. I varje fall hans. Det var ett mysterium. Tusen nätter hade han krupit nära sin hustru, tyst som en orm, och smekt henne till stordåd. Sedan kom den natten då han vände henne ryggen och somnade ifrån henne.

            Fanns det något grymmare än kärleken? I tusen dagar hade han njutit av att bara se på henne, sedan kom den dagen då han såg bort. Var det tiden som dödade kärleken eller var det kärleken själv som långsamt begick självmord? Som ett bål. Ju häftigare det brinner, desto fortare slocknar det."

 

Bekant på nåt vis....