länge leve kärleken!



En väninnans blogg fick mig åter igen att tänka på hur viktigt det är att vi visar varandra uppskattning. Att vi SER den vi älskar, att vi RÖR den vi älskar. Här sitter jag med all min erfarenhet i bagaget, försvissad om att bara jag får chansen så ska iallafall jag vara annorlunda. För att jag är medveten. Det är ju en sak att vara fjortisförälskad i början och en helt annan att vara det efter fem år. Eller tjugo år. Men det SKA gå, visst ska det? Jag kan vara grymt cynisk ibland, men inte på den här punkten. Kanske för att jag fått det bevisat? Nån liten ynka gång. Hur ljuvligt är det inte att se ett par 80+ fortfarande gå hand i hand. Som om det skulle bevisa nåt, men jag vill så gärna tro det. Och jag har läst... jag har läst om såna som levt med varandra ett helt liv och fortfarande finns värmen där. Kärlek!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0