när styrka blir svaghet och svaghet blir styrka

Tänk att det som är min styrka också är en av mina största svagheter. Tålamod. Eller bristen på det. När jag får något i huvudet så ska det gå fort, varför vänta? Om man ändå vet vad man vill (ha)?! Det kliar i kroppen och jag önskar tiden gick fortare. Samtidigt så inser jag att det är tolv dagar kvar till min fyrtioettårsdag och där skulle tiden få stanna. Fyrtioett är bra, minst lika bra som fyrtio. Det nya året för övrigt blir väl ett omställningarnas år. Spännade. När jag var trettio var jag säker på att jag skulle vilja ha ett nytt litet barn tio år senare och tio år senare kan jag bara konstatera att den tanken gav jag upp redan halvvägs.

När jag ändå räknar dagar så kan jag upplysa om att det är åtta dagar kvar ombord. Dom fyra första gick förvånansvärt lätt men i morse var jag trött. Det är övergående, jag byter till tapasbaren idag och det är skoj. Åtta dagar. Av längtan och vånda, av glädje och förtjusning, av svartaste mörker och varmaste sol. Det är bara två dagar tills min lilla familj kommer med och kryssar, det blir mysigt. Vi ska äta tillsammans i a la carten, en trerätters till personalpris. Mums! Jag vill gå på Stockholms gator, slinka in på favoritcaféet och kupa händerna runt en kopp varm kakao med vispgrädde. Se Lillkillens förtjusning över bullarna i vitrindisken. Jag är så glad att jag får krama dom till jul i allafall och när dom har lämnat båten på julaftons förmiddag så skulle jag nog mest vilja dra täcket över huvudet och vakna upp fyra dagar senare. Men man får inte alltid som man vill...

Kommentarer
Postat av: shanrox

Jag gillar det här inlägget, det är intressant och hemskt hur tiden går och går. Jag räknar inte dagar just nu, varken längre eller ännu. Hoppas omställningarna blir goda, hur än de artar sig. Och en riktigt god jul till er :)

2009-12-20 @ 22:17:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0