hoppas partyt är över nu!

Att lämna Sottunga och Törvonvik är att lämna någon man älskar alltför länge även om det bara handlar om veckor tills man ses igen. Vilket vemod. Jag måste komma tillbaks innan midsommar och se tulpanerna blomma, salladen gro och pionerna knoppas. Jag vill inte missa det. Vilket betyder att det eventuellt blir en snabbis på helgen om två veckor. Varför stannar vi inte till måndagen?, undrade Lillkillen. Nå, för att du ska till skolan förstås. Men det var just det som var pointen :)

Jag är den första att önska att man kunde strunta i vardagen, eller välja vardagen på Törvonvik i stället. När vi kom fram på torsdagkväll stannade vi till vid skolgården, där var det fotbollsmatch på gång. Killarna blev där medan jag rattade till Törvonvik, rev bort sängkläderna för mössen hade sprungit ovanpå och kakkat. inte nog med det, dom hade byggt bo under täcket också och jag fick slänga ett påslakan. Resten körde jag i tvättmaskinen, som tur är har jag täcken och sängkläder så det räcker till ett helt regemente. Hoppas mössens party är över för denna gången.

En halvtimme senare var vi nere i Munkvik och grillade korv med en femtedel av byns invånare och jag kände mig som hemma. Tyvärr stannade vi inte så länge, jag måste ju tillbaks och göra varmt i stugan och sopa upp musskiten. Konstaterade att dom tuggat sönder de flesta av mina pappersservetter i en byrålåda och försökt göra bo av dom också. Jag har jobbat kroppen mör, rivit upp det vassliknande gräset som tar över min ena blomrabatt. Rensat ogräs (hoppas jag, att det inte var vallmo) i det andra landet, där jordgubbarna sprider sig så fint att jag hoppas far min fräser upp ett nytt land åt mig. Jag har härjat med spaden i grusjorden för att få bort bondrosorna med roten, förut har jag bara kört över dom med gräsklipparen. Dom är ljuvligt vackra, men växer snart över hela gården. jag fick hälften gjort, sen sa kroppen och tennisarmbågen ifrån. Fan också. Jag skulle vilja ha en manlig kompis, som får mat, öl och husrum och trevligt umgänge för lite karlatag. Finns det såna män, som inte förväntar sig intimiteter och kan hjälpa till ändå?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0