amandines

Ett sånt flyt! Ett sånt underbart fantastiskt kärleksflyt. Det är för bra för att vara sant, det har jag tyckt länge redan. Ett halvår, för att vara exakt. Ändå fortsätter det. Rättegången gick över förväntan, testad godkänd liksom ;) Mer än godkänd! Ännu har vi inte träffats, men det är pirrig förväntan i luften. Inte bara hos mig, har jag för mig. Ändå ska vi inte skynda, det har vi ju intalat oss hela tiden samtidigt som allt rusar i racerfart. Jag skulle kunna sätta mig på färjan (jaja, jag ÄR på färjan) NU för att få ta en fika på stan och titta in i svartmålade ögon. En blick så lik sin fars och en annan så lik sin mors. Spännande!

Det har varit ett fruktansvärt arbetspass men nu är det bara hemresan kvar. Jag överlevde, nätt och jämt. Känner att det inte är så bra att ha leendet så långt inne att det känns dött och begravet. Jag är inte till min fördel när jag är trött och stressad. Inte till min fördel bland 2000 unga i tjugoårsåldern som har varierande antal promille i pannan. Jag VET att jag aldrig skulle kunna finna mig i läraryrket. Inte så att jag har något emot unga människor, flera av mina unga kolleger är helt underbara, mina barn ärdet naturligtvis och deras kompisar. Och så dom jag ännu inte träffat, förstås. Dom kan inte vara annat än underbara dom också, det är givet.

Nu måste jag sova, jag hade skallen full med alla möjliga spännande grejer inatt som gjorde att det som skulle bli en fem och en halvtimmes natt kanske blev drygt tre. Har lite att ta igen.

Kärlek! Mera kärlek!