amandines

Arbetsdagen är slut. Jag har packat, plockat, städat, tvättat, fakturerat, varit till posten, cyklat runt stan, beställt tid för HOT STONE MASSAGE, varit till magistraten, värmt gårdagens läckra köttbullar, packat lite till, städat lite mer, hängt tvätt, njutit två sekunder sol, krafsat katten hos morsan, bakat semlor och däremellan loggat in på facebook. Nu är flyttlådorna slut och jag kan inte, vill inte, har inte lust att göra något mer. Så jag satte mig ner igen. Slösurfade på diverse bloggar och roade mig sedan med att klicka på nästa blogg och hamnade på allt mellan himmel och jord.

Jag förstår inte. Vem bryr sig om Kenza? Eller, nu är jag orättvis. Det måste ju finnas alla sorters människor, tack och lov. Klart man ska bry sig. Det som förvånar mig mest är att dom där intetsägande bloggarna har så fruktansvärt många läsare. Ser jag en blogg med modebilder och en story som enbart handlar om vilken jävla t-shirt damen ifråga satt på sig idag så klickar jag förbi med ljusets hastighet. Likaså hoppar jag över rena familjeberättelser där varje inlägg illusreras med x antal bilder på barnen i parti och minut. Där bloggen inte handlar om något annat än att Lilla Y har varit tre timmar på dagis idag och vägrade äta köttbullarna hemma. Men dom fyller en funktion, det begriper jag ju. Kanske nära och kära finns nånstans långt bort och då är det ju ett härligt sätt att vara uppdaterad på. Men mig intresserar det inte.

Vad fastnar jag för då? Naturligtvis läser jag vänners bloggar, för att jag tycker om dom och vill veta vad som händer. Oavsett vad dom handlar om. Jag tycker också att det är grymt skoj att hamn på en blogg med tankar, erfarenheter och reflektioner. En och annan erotisk blogg har jag också läst, somliga urdåliga, andra intressanta. Jag fastnar för livsöden. Jag läser om starka människor, som tagit sig upp ur ett svart oändligt hål och överlevt.

Jag njuter av att läsa historier skrivna med känsla, kärlek och sorg. Jag har under mina aktiva blogg-år läst om allt från nyktra alkoholister, psykopater, den-andra-kvinnan bloggar, längtan-efter-barn bloggar, tonåringar och kulturella bloggar. Fotobloggar är också väldigt kul att hamna på, jag fascineras så av dom som kan konsten att trolla med en kamera (och photoshop). Jag läser gärna välformulerade bloggar, där själva texten fängslar, då kan det hända att innehållet är ganska banalt med texten så underhållande att jag sitter här och ler. Eller gråter. Gråter gör jag nog ändå mest till en enda blogg, uuh, som den berör mig. Finaste väninnans resa från barnlöshet till eventuell adoption av fosterbarn. En sån lycka!

Hmmm, kanske jag skulle ta ut sista plåten ur ugnen innan semlorna är alltför mörka??