amandines

Grå strimmor i håret på en karl är snyggt. För det mesta. På det flesta, men inte alla. Grå strimmor i skägget är urläckert, grrroaahh!! *dregel dregel*. I synnerhet på honom som jag bor med. Undrar om det är rimfrosten eller åldern som gör att det gråa ökat märkbart, för bekymren kan det ju inte vara? Våra största verkar vara att somna i tid för det finns så mycket trevligare saker att göra och det kan man ju verkligen kalla problem i samlivet. I-landsproblem.

Grå strimmor i håret på en kvinna är inte fel det heller, jag var glad när morsan slutade färga och ha sig. På förra jobbet var det ett par av gubbarna (som annars såg hyfsat bra ut) som förmodligen fått sig en släng av åldersnoja för plötsligt syntes det sååå tydligt att dom doppat stråna i färgburken. Så patetiskt. Tycker jag, men var och en på sitt vis.

Vi seglade till Stockholm, Kapten Gråskägg och jag, hämtade en "ny" säng, fyndad på blocket. Där hittar man precis vad som helst, allt från trädgådssten till fårskinnsvästar. Det gillar jag! Också.

Godnatt, eller nåt.