amandines

Natten till den 12 augusti var kall. Kanske 14 grader, men det kändes rått och fuktigt. Vi körde från Eckerö till Mariehamn och jag frös så jag nästan bet sönder käkarna där bak på motorcykeln.

Inom mig var det varmt och kärlek flödade, det var natten då jag blev mormor. Månen var nästan full och lyste starkt över mörka ängar. Väl hemma var sova inte ett alternativ så det blev reprisen av vem vet mest och svensk snutdeckare i datorn. Tio minuter i två ringde telefonen, jag fumlade med datorn och pausknappen och höll på att trycka av hela samtalet. DET samtalet.

- Mamma, vet du vad jag har här i min famn? Och visst visste jag. Mitt barnbarn, såklart. Men vem var det som just sett nattens ljus? Jo, en liten tös, ett vackert flickebarn, 48 cm lång och 3020g tung. Då är man ganska liten. Så liten att hon ryms i min hand, det gör hon nog ännu när jag får se henne om en vecka. Jag kan knappt bärga mig!

Så blev det bestämt och jag ska ta itu med papperskriget den här veckan. Lillkillen lämnar ön och flyttar till far sin och vis av erfarenhet så kan jag inget annat än släppa honom. Jag ser ju att han är lycklig där, att han saknar sin pappa (mer än mig) och jag får vara tacksam för det här året i Mariehamn han ändå gav mig. Jag skriver detta för att övertyga mig själv om att beslutet är rätt, för lätt är det inte. Han har ju en bra pappa, vem är då jag att vägra honom det.

Men visst är det tabu att som mamma lämna sitt barn i från sig. Nog undrar man ju lite hur den kvinnan är funtad då? Medan det finns hur många pappor som helst där ute som blivit fråntagna sitt barn för att mamman fått bestämma. Ibland är det rätt, ibland är det fel. Jag gjorde ju också det, rev upp min son från den invanda miljön (släkt och vänner) och drog iväg med honom en bra bit bort. Jag känner skam och förtvivlan blandat med hopp och förtröstan.

Jag måste tänka positivt, nu får jag ju dom bästa bitarna. Vissa helger, kanske var tredje och loven. Loven då vi kan göra något kul och jag inte behöver tjata om läxläsning och sovtider.

Men ändå... oron. HUR ska det gå utan mig? Hur ska det gå för honom, och hur ska det gå för mig??

Det handlar mycket om barn nu.

I helgen var finaste dottern här och visade upp sin mage. Det är magiskt. Ett litet underverk som faktiskt kickade mig i handen när jag höll den där en stund. Hoppas innerligt att allt går bra, allt det där som händer andra kan hända mig eller dig också.

Yngsta sonen har envist hävdat att han ska flytta tillbaks till hemstaden och far sin efter provåret här på Åland. Jag har in i det sista hoppats och önskat att han skulle vilja stanna, men icke. Jag kan inte heller göra honom olycklig genom att tvinga honom så nu blir det så. Och jag försöker tänka positivt, jag får ju dom roliga bitarna när han har lov och lediga helger! Jag försöker förtvivlat mota bort känslan av att vara en usel mamma, jag ger ju frivilligt mitt barn ifrån mig. Det gör ont.

Finaste kompisfamiljen i gamla hemstaden har igen fått besked om ett fosterbarn och det gläder mig så! Där finns så mycket värme och kärlek i den familjen att det räcker till sju egna barn, snart två barnbarn och ytterliga några extrabarn. Underbart!

Det var en gång ett ex... som numera har ett nytt ex. Hon har författat denna träffsäkra annons om någon som tror sig vara perfekt. Tragiskt är ordet.

Halloj tjejer!

Här har ni en ung kille på 49 år som gärna skulle vilja träffa en mysig, yngre tjej att dela livet med. Kvinnor i min egen ålder är ofta lite bittra och tråkiga och som ni vet varar ju inte skönhet för evigt heller… J  Dessutom är yngre tjejer inte så bestämda och starka, mer behagfulla, vilket passar mig utmärkt.

Lite om mig:

Lite överviktig, små, svarta,elaka ögon, knubbig näsa, plufsiga kinder med lite dubbelhaka. Inte direkt utseendet med mig, med andra ord. Men det brukar jag kompensera genom att träna mina stora muskler och köpa ungdomliga, tuffa kläder. Det brukar funka, tjejerna flockas runt mig. Kanske mest för att jag är så otroligt charmig, rolig och spännande. Jag vet hur man levererar komplimanger vid rätt tidpunkt, jag vet hur jag ska få en kvinna att känna sig speciell.  En bättre kille kan du inte få tag på! Jag kan allt, vet allt. ( Utom engelska. Kan inte ett ord engelska, och vill inte lära mig heller. Behöver inte, tar mig fram ändå.) Ingen kvinna kan säga nej till mig. Tro mig, jag har haft så många att jag inte kommer ihåg dem ens…

Jag ser alltid till att få det  jag vill ha genom antingen övertalning, fina ord, manipulation eller hot av mildare slag. Det funkar alltid. Jag är inte så mycket för att kompromissa, vill helst bestämma allt själv. Ibland får man ju visserligen låta den andre bestämma så att det inte blir alltför mycket konflikter.  Då känner jag mig lite generös och bra. J

Jag blir ofta irriterad över småsaker, om det går emot mig eller så. Då är det bra att ha någon att skylla på, eller i bästa fall, skälla på. Ibland nöjer jag mig bara med att tjura en stund, förstöra stämningen lite. Visa mitt missnöje, så att säga. Jag älskar att känna makt, att få trycka till folk så att de blir knäckta och inte sticker upp för mycket. Och gör någon fel mot mig, i anslutning till mitt liv eller mitt jobb så kan jag bli väldigt arg. Jag låter alltid folk veta att de gjort fel. Ger dem gärna extra dåligt samvete, slänger gärna ur mig lite elakheter också. Det känns bra. Även barn ska lära sig att aldrig göra fel och det kan hända att de också får sig en känga.

Själv gör jag aldrig fel. Och om jag någon gång gör fel så beror det alltid på någon annan. Om det mot förmodan inte skulle bero på någon annan så kan jag ändå få det till det… Är expert på att förvränga sanningen så att den passar mig…  Ibland kan det dock vara på plats med en ursäkt, för att inte verka alltför hänsynslös. Man får ju tänka på sitt anseende. Så det brukar jag bjuda på.

Sexuellt är jag en hejare på att ligga raklång och låta tjejen sköta det mesta. Jag får ju naturligtvis försöka få henne att njuta lite annars är jag väl ingen riktig man… Så jag får helt enkelt offra mig och greja lite med händerna bäst jag kan. Ibland är jag på det bästa humöret och då kan jag hjälpa till med munnen. Men om hon är för krånglig så blir jag lätt irriterad. Kanske slänger jag ur mig någon liten sur kommentar… Det ska ju vara lätt att ha sex, inte svårt. Bara att köra på, liksom. Förspel är jag inte så mycket för. Jo, om hon vill spela någon liten skolflicka eller hora. Det kan vara spännande med sådana förspel. Och hon måste vara helrakad och ha på sig lite gördlar och små, söta ballerinakjolar. Då tänder jag för fullt och kan t om behålla ståndet under hela akten.

Tycker nog att jag är en ganska generös kille. Köper gärna små presenter och så, bara de inte är för dyra. Ut och äta kan vi göra emellanåt men då helst på lunchen när det är billigare. Men helst vill jag laga maten själv hemma. Det blir billigare och man vet ju aldrig vad de gjort med maten på resturangerna… Tycker om att köpa billiga saker. Köper alltid det billigaste i mataffären. Gillar inte att slösa i onödan. Utom när det gäller mina kläder. De ska vara dyra och fräcka.

I övrigt är jag en positiv människa som ser klarsynt på världen. Ser att andra människor har dåliga sidor, att människor i allmänhet är otillräckliga, att samhället är ruttet, att det inte finns några goda människor. Jag brukar säga att ingen gör något för någon annan utan att vinna på det själv. Själsligt eller på annat sätt. Det är så jag själv tänker och lever… Jag är en väldigt klok människa, tänker mer än de flesta, vet mer än de flesta, jag har alltid rätt. Jag borde nog egentligen vara en högt uppsatt politiker eller så. Men tyvärr har jag ingen lust att vara social och trevlig jämt. Fjäskar gör jag jag bara för att få en tjej på fall, eller när jag tjänar på att bli omtyckt.

Ställer upp på folk gör jag bara om jag vet att det gynnar mig, eller när jag inte har samvete att säga nej. Men då låter jag dem få veta att jag verkligen offrat mig för att hjälpa dem. Det kan de gott få veta. För det är ju lite jobbigt att göra saker för andra… Det är ju skönare att bara göra det man själv vill, eller hur?

Ljuga kan man göra ibland för att komma i bättre dager, slippa ta ansvar eller för att komma dit man vill. Det har jag inga problem med. Snällhet och ödmjukhet, det är bara för mesar och veklingar. Jag hade aldrig kommit så här långt i livet om jag varit ödmjuk… Man ska aldrig vara snäll, utom när det gynnar en själv.

Jag gillar att hitta fel på andra människor. Då känner jag mig som en bättre man. Jag drar mig inte för att döma och kritisera någon, även om jag inte känner dem. För jag har sådan intuition att jag alltid har rätt om folk… Och gör dig inte till ovän med mig. Jag kan vara så elak att du inte kan sova på veckor efter vår konflikt… J Dessutom bryter jag helt kontakten med de som inte passar mig, vare sig det är flickvänner eller släkt…

Jag har inga vänner eftersom jag tycker det är jobbigt att anpassa sig och vara trevlig. Men jag kan vara otroligt trevlig och charmerande mot de jag inte känner så väl, t ex grannar eller folk på stan. Det är ju viktigt att ge ett gott intryck. Annars trivs jaq bra med ensamheten. Och med DIG. Jag ger allt i en relation och helst vill jag umgås med dig all din lediga tid…

Så ta nu chansen och träffa en riktig superman. För du kan aldrig få en bättre karl!

Nu har vi köpt en ny gammal tvättmaskin men inte blir det bloggat ändå. Min dator strular också och den är inte ens ett år gammal. Väntar på att den ska strula när datorbutiken har öppet så jag kan lämna in den på garantiservice.

Men... tills dess får ni nöja er med ännu en stulen lista:

Lovar du att vara ärlig? Ja.
Du heter: Eva Charlotta
Smeknamn: Lotta
Låt som när du är ledsen sörjer till? Jag sörjer inte till låtar, dom peppar mig. Men jag brukar gråta till Ulf Lundells Tyst farväl.
Beroende av: mycket
Vad tror folk om dig?: Har faktiskt ingen aning.
Stämmer det?: ?
Vad får du oftast komplimanger för?: Något jag gjort. Bakat en kaka eller har god ordning på jobbet.
Vad säger du för att imponera på någon?: Jag brukar aldrig försöka imponera.
Hur imponerar man på dig?: Genom att vara smart, mer än allmänbildad. Proffessionalism är imponerande, det kan handla om allt från att danska tango till att vårda själar.
Brukar du skratta för dig själv?: Ja.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Hej gulle, hade ett dopsamtal när du ringde men nu har de gått. Ring när du kan.
Var bor du?: I Mariehamn.
Trivs du där?: Ja!
Äger du några converse: Nej, borde jag?
Sprit, cider, vin eller öl: Rött vin.
Brukar du bli för full: Definiera för full. Mer än jag tänkt mig? Jo, det händer. Men ändå inte aspackad.
Är du allergisk mot något: Småprat.
Hur svarar du i mobilen: Med mitt namn om jag inte vet vem som ringer. Annars beror det på lite.
Antal timmar sömn inatt: nästan sju.
Brukar du komma i tid: Ja, i stort sett alltid.
När mår du bra: När jag får vara på Sottunga.
När blev du fotad senast: Igår.
Hur känner du dig nu: Tjock.
Vanligaste färg på dina kläder: Hmmm.... ganska naturnära färger?
Vad tycker du om fötter: Mina är fula.
Vad saknar du: Mina vuxna barn.
Hade du en bra kväll igår: Tja... jo, det hade jag nog.
Favorit dryck på morgonen: Juice.
Rakar du benen: Ibland, på sommaren.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan 22.30 och midnatt.
Är du blyg?: Ja, absurt nog.
Sysslar du med någon idrott: Nej.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: I nån form kanske.
Har du spytt offentligt: Ja.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: Pissa ute och runka.
Är du nöjd med ditt liv: Ja!
Är du bortskämd: Nej.
Vad gör du i morgon: Jobbar på dagen, bakar marängtårtsbottnar på kvällen.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild?: Astrid Lindgren?!
Vad längtar du till?: Sommaren.
Har du bra vänner och äkta vänskap?: Det tror jag nog, nära och på avstånd. Somliga är väldigt nära fast man inte talats vid på år.
Vad använder du för shampoo?: Det varierar.
Hur gammal är du: 42
Tycker du om någon just nu: Många!
Gröna eller röda äppeln: Beror på vad jag ska ha dom till.
Gillar du golf: Nej.
Vilken tid gick du upp idag: kl 07.05
Har du sovit i din egna säng inatt: Ja.
Har du strumpor på dig nu: Ja.
Är det okej att gråta: Oftast, men inte om man gör det i utnyttjingssyfte.
När grät du senast: I förrgår.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Investera och dela med mig. Jag utgår från att det är €.
Bär du glasögon eller linser: Nix.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Ja, om jag fyndat dom på loppis :)
Har du piercing: Vanliga hål i öronen.
Vill du gifta dig: Det beror på.
Vill du ha barn: Jag har redan, nu väntar jag barnbarn.
Solar du ofta: Jag är inte så förtjust i att bara ligga och sola långa stunder men jag blir gärna brun!
Är du bra på att laga mat: Ja, det är jag väl.
Är du flygrädd: Ibland.
Hur vig är du: Som en brunnsring ungefär.
Är du musikalisk?: Jag lyssnar gärna.
Vad dricker du helst när du är törstig: Kolsyrat vatten, cola light.
Vilken är din favoritglass: Gammaldags vanilj.
Vad äter du helst när du ser på film: Om man måste äta nåt så blir det väl popcorn.
Har du tandläkarskräck: Nej.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Morgon, om jag ska välja.
Vilken ögonfärg har du: Ena brunt, andra grönt.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Nej, tror inte det.
Biter du på naglarna: Ja.
Röker du: Aldrig.
Hur ofta tränar/motionerar du: Ehrmmm...
Senaste låt du hörde: Spirit in the sky med Doctor and the medics.
Vad gör dig orolig: Ekonomin och när barnen har det jobbigt.
Vad gör dig glad: Livet, Kärleken och barnen.
Vad gör dig ledsen: När folk inte menar vad dom säger. Falskhet och lögner.

Jag läste väninnans blogg idag, ibland skriver hon så kryptiskt så jag inte begriper ett dugg. Man får liksom göra sin egen tolkning...

Imorse hade hon iallafall fått väldigt visa ord på pränt, jag känner att jag måste låna slutklämmen:

Vad hjälper det att man kan alla ord om man inte vet hur dom ska användas?

Det passar in på så många känslomässigt handikappade människor. Dom kan vara hur smarta och utbildade som helst, tro sig vara bäst i världen men vad hjälper det då orden dom säger bara sårar och är klumpiga?

Det blir liksom inte av. Datoranvändandet är sporadiskt nuförtiden, mest letar jag bara tvättmaskiner och annat begagnat. Som barnvagnar och sånt. Det är sällan det föds sånt stoff i mitt huvud som skulle räcka till ett vettigt inlägg. Eller så får jag utlopp för det någon annan stans? Dessutom ska det gärna vara intressant för andra att läsa också. Det är ju inte så att det inte händer nåt i mitt liv men jag får det helt enkelt inte på pränt just nu. Tycker att den röda tråden saknas och det blir mest svammel hit och dit. Svammelmommon.

Kort uppdatering:

Vi har varit på Sottunga och tömt Hilmos (det lilla huset jag köpt). Fy usch vad äckligt det var, men mitt i all skit så fanns det en och annan pärla. Ett helt vedlider fullt med ved och fungerande spisar. Lite kärl och vackra stabila köksmöbler. En tavla i guldram av Hilma själv och en sjömanskista uppe på vinden.

Vi har flyttat klart och hallen är färdigtapetserad. Det blev så snyggt! Hallmöblerna förvandlades från suddigt blåbetsade till läckert röda.

Mitt barnbarn lever och mår bra, har sparkat och härjat i en månad redan trots att dottern bara är i 20:e veckan. Coolt! Nu ska det få uppleva sin första utlandsresa, den blivande familjen tog en sista minuten till Kanarieöarna och jag är bara liiite avundsjuk.

Det är full rulle på jobbet, man får värja sig för gubbarnas fördomar om vad kvinnor kan och inte kan.

Solen skiner och jag borde gå ut.

Det finns ett oändligt antal bloggar out there. Man kan sitta i evigheter, fastna och läsa. Om livsöden mest. Jag gillar livsöden. Jag gillar människor med historia. Jag gillar dom som kan berätta något. Gärna fint formulerat så att själva läsandet är ett nöje. Innehållet, det berör, på det ena eller andra sättet. Då fastnar jag. Det finns så många fina författare!

Utan inbördes ordning listar jag några här:

Krickelin!

Micaela

Fröken Sverige

Sjöbusar

Henni, alltid där!

Haiju

En av många fotobloggar

ADHD

Loppis

Vänner och inredning på avstånd

Familj, sort of :)



Pjuuh, där finns det att plöja!

I veckor våndades den blivande modern för att berätta för far sin om sitt välsignade tillstånd. Hon visste att hon skulle få "bara skit" för det och hon känner ju honom. Han kan liksom inte glädjas, den första spontana kommentaren var: jaha, en unge till att betala för.

Idag har hon igen pratat med honom och dagens höjdpunkt var: jag kan inte förstå att din mamma är så glad för din skull när hon vet hur förstört livet blir? Vad gör du sen om R lämnar dig, du kommer aldrig att få en ny karl för att du har barn? Du kommer inte att kunna ge lika fina saker till ditt barn som andra mammor/familjer (för att du inte har hunnit tjäna så mycket pengar). Är det viktigast att kunna köpa märkeskläder åt babyn eller duger det kanske med loppiskläder i god kvalitet? Är det viktigast med den trendigaste barnvagnen eller kanske att överösa barnet med kärlek och tid?

Jag har aldrig ens varit i närheten en minsta lilla antydning till att mina barn skulle vara oönskade eller orsaken till någon av mina motgångar i livet. Aldrig aldrig aldrig. Dom är den största gåvan, det finaste jag gjort i hela mitt liv. Att saker och ting blev lite bakvänt och att jag fått kämpa, det håller jag med om men det har alltid varit värt det. Värt allt!

Jag gjorde vad jag kunde för att peppa henne, men jag hör ju att hon är ledsen. Ledsen över att han aldrig blir den far (och morfar) hon önskar, hur hon än försöker. Vi diskuterade hit och dit och konstaterade att man alltid önskar det man inte har. Ensamstående mamman med tre barn och minimilön vill så gärna kunna åka till Mexico i två veckor. Hennes väninna däremot, som postade kortet från Mexico önskar inget hellre än att vara fri från sitt medfödda hjärtfel och ett par vilda ungar att krama. Det skulle hon gärna offra både resor och karriärslön för.

Om det fanns nån rättvisa i världen skulle den blivande morfadern drabbas av nåt som gör att han inte kan såra sina barn längre.

Det finns en rättvisa, var det en väninna som sa en gång. Jag väntar.

Har vi inte alla roat oss med att titta i våra kö-grannars matvarukorg för att kolla vad dom handlar? Är det någon som är åt rundare hållet som fyller korgen med chips och läsk smyger dom sig på, dom där elaka tankarna om vad människan egentligen borde äta. Eller om någon handlar dyra "märkes"varor och en massa helfabrikat och onödigheter, då är det nog ett hushåll där man inte behöver vända på slantarna och leta röda lappar precis. Själv fyller jag väl alla dom där kategorierna, efter humör och kassa. Ändå kan jag inte låta bli att titta och fundera, inte fundera så att jag skulle bry mig särskilt länge, men just då jag står där i kön och väntar dyker tankarna upp. Vad ska dom tro om mig då, som gärna handlar mat med röda prislappar för att få den där extra guldkanten på vardagen?

Därför undrade jag vad folk skulle tro idag då jag fann mig själv vrida och vända på barnvagnarna som var nedsatta med mer än hälften. Försökte titta lite lagom nonchalant och inte se för engagerad ut. Det skulle ju vara lite absurt om nån fick för sig att JAG var gravid, mitt midjemått till trots. Det är jag inte. Jag är lite diskret medberoende, sprickfärdigt ivrig och stolt! Jag har redan hittat mig själv på blocket.se letande efter pyttesmå babykläder. Måste dessvärre hålla mig också på den fronten, den blivande mamman vill säkert säga sitt :)

Om allt går väl så sker det ett mirakel i augusti!

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Var mamma till en ett och etthalvt åring och hans äldre syskon och hade precis börjat jobba för ett svenskt kortföretag som finlandsansvarig. Våndades.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Längtade.

3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Popcorn, mest popcorn men ibland också cashewnötter, pistagenötter, nån enstaka ostbåge och såna där dyra frasiga lyxchips.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Minns inte, jag sjunger inte. Jag kan dom sen då jag hör dom då det gäller en massa låtar.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Betala bort mina skulder och andras, resa, göra nåt gott för pengarna typ resa och skänka dom till nåt barnhem som behöver hjälp.

6) FEM DÅLIGA VANOR
Skjuter upp saker, biter på naglarna ibland, svär för mycket, gnäller när jag är trött, låter gärna andra ta ut soporna.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Äta gott, läsa, älska, bara vara (på Sottunga), gå i skogen.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Djurmönstrat. Hudfärgat. Napapaita. Crocs. Ljusrosa.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
Pelledockan, lego, lådbilen, hammare och spik, Nintendo Donkey Kong.

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UNDERSÖKNINGEN:
Det är inte viktigt, jag gör det för min egen skull, är barnsligt förtjust i listor.

Jag har drabbats av kärlek. Så oemotståndligt mycket och innerlig kärlek så tårarna bara rinner när jag konfronteras med den. Det kan inte bli så mycket bättre än så här, eller hur mycket kan kärlek växa? Den kan växa, det kommer nya människor att älska men ingenting tas ifrån. Förunderligt.

Det känns som om cirkeln är sluten när Kapten Gråskägg serverar mig födelsedagsfrukost med rosor på min farfars silverfat. Det finns så många lustiga tillfälligheter, som att dom hade/har samma yrke, min farmors flicknamn är samma som Gråskäggs. Min farmor hade en syster som dog när hon var sju men var född samma datum som min dotter. Min farfar är född samma datum som min yngsta sons far och mina föräldrar har samma bröllopsdatum som min farmor och farfar och det visste morsan inte ens om!

Hmm, nu blev det lite osammanhängande, blev avbruten av ett varmt telefonsamtal så jag tror jag ska ta och ägna mig åt Kärlek i stället ;)

Gott Nytt Kärleksår med nya mirakel och underverk!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jepp, flyttade till Åland. Åkt HD med Kärleken.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gav inga.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jo, ett biologiskt och två fosterbarn gjorde sina föräldrar lyckliga!

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige och Danmark.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Jag saknar närheten till mina vuxna barn, men man kan inte få allt. Dom är stora nu, och jag också :)

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Det går inte att bestämma sig för bara ett detta kärleksfulla år!

8. Vad var din största framgång 2010?
Att jag böt jobb.

9. Största misstaget?
Jag kan inte komma på några misstag, faktiskt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nä, inte mer än en förkylning eller två. Och lite ischias.

11. Bästa köpet?
Jag är rätt dålig på att köpa, iallafall dyrt. Ifall det är sånt som räknas som bästa köpet? Jag har fyndat grymt goda ostar och vin. Jo, förresten, det är nog Nudie-jeansen jag fyndade för 4€ på loppis i Helsingfors, och bootsen för en tia!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, mat och Törvonvik. Och bilen :(

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kärlek och vänner!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Åååh, så många. Mando Diao "High Heels"?

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare och lyckligare än någonsin!

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Och läst ännu fler böcker. Varit mera ledig, men det låter sig ju inte göras så enkelt.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat, men då hade jag missat många fina stunder och människor också. För att inte tala om lönen.

18. Hur tillbringade du julen 2010?
Ensam med Kapten Gråskägg efter middagen hos hans föräldrar.

19. Blev du kär i år?
Nej, men kärleken stärktes ännu mer och svämmade över ;)

20. Favoritprogram på TV?
Jag ser inte på tv nästan alls så det får väl bli "Vem vet mest".

21. Bästa boken du läst i år? Hmmm, många bra och några mediokra, dom dåliga orkade jag inte slutfölja. "Dyngkåt och hur helig som helst" fick mig att skratta och må bra.

22. Största musikaliska upptäckten?
Mando Diao?

23. Något du önskade dig och fick?
Jag har redan allt jag nånsin önskat mig.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Jag vet inte vad det skulle vara? Blommor på morsdagen, för jag jobbade...

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Var på Sottunga, gjorde mitt livs första gratinerade hummer.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mera tid på Sottunga.

27. Vad fick dig att må bra?
Solsken och värme. Vänner och kärlek.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Sugen på en kändis? Tror inte det.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Kärlekens barn, hans syskon och föräldrar och mina nya arbetskamrater.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2011?
Jag ger fortfarande inga nyårslöften.

Jag fick ett samtal till jobbet härmodagen, det var min älskade dotter (som inte är tonåring längre). När jag svarade var det fullt med folk runt omkring mig och jag var tvungen att avbryta hela tiden. Mamma, kan du lyssna nu??, sa hon till sist och jag gick ut då jag hörde förtvivlan i hennes röst.

Hon hade haft ont i magen ett tag och var nyss hemkommen från HVC. Med ett positivt graviditetstest i sin hand. Trots att hon äter piller gick det så här, hon är tydligen minst lika fertil som mor sin (som blev gravid med spiral) och det är ju inte direkt planerat.

Livet blir inte alltid som man planerar och jag är nervös inför hennes beslut. Ett beslut som ska fattas senast på tisdag då hon har ny tid till gyn. Oavsett vad hon gör finns jag där för att stöda och trösta men det är svårt att hålla inne med att jag faktiskt skulle tycka att det är kul att bli mormor. Nervöst, men härligt. Jag vet ju själv att det är lite bakvänt då man kanske tänkt studera och jobba lite först.

Jag tänker på orättvisan, det finns dom som aldrig får egna barn och dom som inte vill ha dom. Jag blir så ledsen och skulle vilja vrida saker och ting rätt men det går ju inte. Det finns sånt vi inte rår på och aldrig kommer att kunna förändra. Som kärlek och naturen, vi är bara tvugna att finna oss. Finna oss i att vi inte kan kontrollera allt.

Jag önskar jag kunde hjälpa henne med beslutet, men vad gör man? Jag sa att det är ditt beslut, ingen annan kan fatta det. Jag sa också att man väldigt väldigt sällan ångrar dom barn man fött, då är man nog inte riktigt frisk.

Huh, det är jobbigt...

Sista advent. Det känns bra, jag ser fram emot juldagen för det är nog julens bästa dag. Allting är stilla och tyst, stängt och igenbommat. Man behöver inte göra någonting alls, inte ens laga mat eftersom det brukar finnas massor av rester kvar från julaftonens överflöd.

Nu kommer jag att för andra året i rad fira utan mina barn och det är lite ångestfyllt men självvalt. Dom vill fira hos mormor och trots att jag skattar min mor högt och älskar henne så vill jag inte vara där. Det är så många som vill fira hos min mamma och jag orkar inte. Orkar inte med brorsans ex (som en gång förstörde hela kvällen genom att tjura), jag har inget behov av att fira med min morbror. Så jag står över. Jag får krama mina barn ett par dagar senare istället.

Nångång ska det bli som JAG vill ha det, nångång ska jag bära in en gran i Törvonvik och fylla den med halmdekorationer och levande ljus. Nångång ska jag göra julmaten på vedspisen och tända alla ljus och lyktor jag har. Nångång ska glöggen stå på standby längst ut i hörnet på spisen medan jag får njuta tystnaden, kylan och mörkret.